- Project Runeberg -  Två somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling /
246

(1900) [MARC] Author: Alfred Nathorst
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högplatån och var därvid åtföljd af Hamberg. Det blef
som vanligt snart tjocka däruppe, med en temperatur af
omkring 0°, och tjockan var så tät, att vi hade svårt
att orientera oss, ty små kullar tedde sig som höga berg
o. s. v. Vi styrde kosan norrut och vandrade öfver
basaltmarker, ödsliga som döden. Där basalten saknades
och den underliggande leran var blottad, var marken i
stället så mjuk och blöt, att man sjönk djupt ned och
hade svårt att åter bli loss. Äfven här funnos på
basaltmarkerna stycken af kalcedon och bergkristall samt
dessutom särdeles vackra agater, hvilkas ljusa färg på långt
håll stack af mot de mörka basaltblocken. Vi vandrade
in öfver södra delen af det permanenta istäcke, som
jag kallat Ovala iskalotten, och fastän denna is icke
öfvergått till glacieris, var det som man skulle vandrat
öfver det parti af inlandsisen, som Nordenskiöld kallat
snösörjeområdet. Isen var full af lodräta kryokonithål
af alla möjliga storlekar. Dessa hål äro smälthål, som
uppkommit sålunda, att stoft, som fläckvis blifvit
liggande på isen, absorberat värmestrålarne mera än
omgifningen och därigenom föranledt underlagets smältning,
alldeles såsom smärre stenar, när de uppvärmas af solen,
förorsaka uppkomsten af lodräta smälthål på glacierernas
ytor. Det är emellertid ej endast oorganiskt stoft — af
Nordenskiöld benämndt kryokonit — som finnes i dessa
smälthål, i desamma utvecklas äfven en egenartad
vegetation af mikroskopiska alger, hvilka ganska fort ökas och
hjälpa till att absorbera värmestrålarne. På detta sätt
blir isytan alldeles full af lodräta cylindriska hål, hvilkas
diameter växlar från mindre än en centimeter till trettio
centimeter eller ännu mer. Nordenskiöld, som först
beskrifvit dylika hål från sin vandring öfver Grönlands
inlandsis, framhåller, att man måste vara försiktig för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 15:28:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1898/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free