Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meters afstånd, en kolossal, sofvande björn, den största
jag dittills sett, med hufvudet mellan framtassarne likt
en på sidan liggande hoprullad hund. Det kunde nog
haft sitt intresse att ha väckt nalle först och skjutit
honom sedan, och hade jag varit försedd med
dubbelbössa, hade jag väl äfven så gjort. Men nu hade jag
blott ett skott i första hand, och snödrifvan var så brant,
att hade ej första skottet dödat på fläcken, så kunde
björnen på ett ögonblick rutschat ned för drifvan och
varit på långt afstånd, innan nästa skott var klart. Jag
föredrog därför att skjuta honom där han låg, och som
hufvudet var vändt mot mig, siktade jag öfver ögat och
tryckte af. Döden följde så ögonblickligt, att ingen som
helst rörelse förmärktes, och hade jag ej sett blodet
spruta fram som en röd bågformig stråle från kulhålet
öfver ögat, skulle jag trott att mitt skott varit en dröm.
Först sedan det varma blodet smält bort snön under
hufvudet, sjönk detta något ned, och då märktes äfven
ett par svaga ryckningar i kroppen. Det var en vacker
död, björnen vaknade aldrig ur sin slummer, där han
kanske drömde om sälla jaktmarker med öfverflöd på
sälar.[1]
Kolthoff hade otur i fråga om björnarne på denna
expedition, ty hade han ej skilts från oss, så hade han
fått skjuta, hvilket jag mer än gärna unnat honom. Från
platåranden fingo vi nu se honom långt nere på
låglandet i norr och signalerade åt honom att komma upp.
Sedan detta skett, återvände J. G. Andersson till Antarctic
för att skaffa folk för att aftaga björnhuden och
transportera densamma till fartyget, medan Kolthoff och jag
fortsatte mot norr till Retzius’ berg. Hela vägen syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
