Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
normalkrut laddade patronerna voro, fastän hållen voro långa.
Expeditionens hela förråd af patroner var en skänk af
aktiebolaget Svenska Krutfaktorierna i Landskrona, och
vi hade redan vid Beeren Eiland gjort den erfarenheten,
att deras pegamoidhylsor, laddade med normalkrut, vida
öfverträffade alla andra patroner vi sett, en erfarenhet,
som under expeditionens lopp ytterligare stadgades. Dessa
hylsor äro okänsliga för fukt och rekommenderas på det
varmaste till bruk i polartrakterna.
Vi återkommo ombord strax före klockan två, och
dagen till ära sjöngs vid middagsbordet, där ett glas
vin icke fattades, »Kung Karl den unge hjälte». Kursen
sattes nu mot norr, för att se huru långt vi skulle kunna
komma åt detta håll. Jag hade hört uppgifvas, att
isförhållandena äfven norrut skulle vara ovanligt gynnsamma
detta år, men det hade på sista tiden nästan ständigt
rådt nordliga vindar, och man kunde därför befara, att
isen drifvit ned. Det var tyvärr snöglopp nästan hela
dagen, så att vi ej erhöllo någon god öfverblick öfver
isens läge. Vi hade än is, än öppet vatten, och klockan
åtta på aftonen såg det ganska lofvande ut, ty vi
befunno oss då vid 81° 6’ lat. och, så långt man i den disiga
luften kunde se, fanns norrut ingen is. Men våra högt
spända förhoppningar blefvo snart gäckade, ty klockan
half tio, då vi voro vid 81° 14’ lat. samt 22° 50’ o. long.,
måste vi stoppa för snötjocka vid kanten af den täta
packisen. En lodning gaf till resultat 150 meters djup,
och temperaturen vid bottnen var märkvärdigt nog + 2°.
Ohlin utförde en skrapning, som bland annat bragte upp
åtskilliga lefvande exemplar af den i geologiskt
hänseende intressanta ishafsmusslan Yoldia arctica, den mest
högpolara form man känner, och hvilken i istidens haf
lefvat ända ned i Preussen. Den höga temperaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
