Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mig icke bekant. Antarctic är i alla händelser
troligen det enda fartyg, som vid kringseglingen af
Spetsbergen äfven gått utanför Giles land.
Det rådde på kvällen vid elfvatiden en vacker
aftonrodnad på den norra himlen, solen stod då bakom
tunna skyar vid själfva horisonten, som bekransades af
en glödande strimma, från hvilken rodnaden med
aftagande styrka sträckte sig bakom Nordvästspetsbergens
spetsiga, snöhöljda toppar. Vi hade nu hunnit ganska
långt mot söder, hvarför det ständiga dagsljuset var slut,
och denna afton voro lamporna tända i gunrummet för
första gången.
Följande dag, den 29, voro vi ute för den svåraste
storm vi haft, med en vindhastighet af tjugo meter i
sekunden, stormförebuden under gårdagen hade visat rätt.
Antarctic, som annars icke slingrar mycket i hårdt väder,
hade i dag måst ge efter, och det var svårt att stufva
föremålen, så att de höllo sig kvar. Dock voro dessa slingringar,
så svåra de än voro, ganska jämna och ett intet emot hvad
det brukar vara på andra fartyg. Vi redde oss bra nog
vid middagen, som dock visade gunrumsbordet glest
besatt, i det att hälften af deltagarne, af skäl, som de väl
själfva bäst känna, föredrog att stanna i sina hytter.
Vi gingo för half maskin, bottenrefvade märssegel och
stormklyfvare och kunde ej hålla kursen, utan måste
stäfva mot sydväst, men det var i alla fall en sannskyldig
glädje att se, huru utmärkt Antarctic klarade sig och
huru litet vatten hon tog in. På eftermiddagen hade
dyningen ökats oerhördt, och det var ett storslaget
skådespel att stå på kommandobryggan och se densamma
komma rullande hög som ett berg, på hvars topp man
därpå lyftes upp och hvarifrån man såg ned i vågdalarne,
som liknade verkliga små dalsänkor. Så vackert detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
