Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slå dank på däck (egentligen kryssa sig fram där), sofva
eller ligga och läsa så godt man kunde. Vi hade dock nu
hög temperatur, det var sju grader varmt. Ehuru stormen
började aftaga redan på eftermiddagen och den 30
minskats till hård vind, var dock sjögången svår äfven nämnda
dag, fastän ju äfven den så småningom blef mindre. Vi
kunde på eftermiddagen ändra kursen till sydlig och senare
till ostsydostlig. Det var ingen liten afdrift mot väster
stormen förorsakat och som vi nu måste taga igen; den
belöpte sig till öfver sextio sjömil. Den 31 var det disigt och
regnigt, fortfarande med motig vind, och den 1
september ingick med ny storm, som dock aftog under
förmiddagen. Strax efter middag kastade vinden, utan det
minsta förebud, plötsligt om från sydost till sydväst,
hvilket kunde varit riskabelt nog, ty alla segel voro
tillsatta, men vi ledo dock icke något men däraf. Vi kunde
nu gå mot nordost, och på aftonen lodades samt utfördes
en trawling på 350 meters djup, hvarunder vinden åter
blef sydostlig. På natten var det något månsken, som
för oss nästan kunde sägas hafva nyhetens behag.
När vi från lodningen nordväst om Danskön styrde
söderut, var det min afsikt att dubblera Sydkap och gå
upp i Storfjorden till Agardhs Bay, där åtskilliga
geologiska undersökningar af intresse kunde utföras, och
hvarifrån Kjellström kunde företaga en vandring mot
Braganzabukten för att få en ordentligt kartlagd förbindelseled
mellan ost- och västkusten. Vi kunde skatta oss lyckliga,
som icke hunnit dit före stormen, ty det finnes inga hamnar
på Storfjordens västkust, som äro skyddade för ostlig vind,
hvarför vi då ganska sannolikt blifvit drifna på land.
Antarctics maskin var nämligen för svag för att den mot en
så stark storm skulle kunnat hålla fartyget i sjön. Jag ville
gärna komma till Storfjorden, ty åtminstone en vecka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
