Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. När Pollyanna kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick sönder, då vi hängde upp den. Och jag grät. Nu
är jag glad, att vi inte hade så’na där vackra saker;
jag njuter förstås mycket mer av moster Pollys vackra
saker, då jag inte är van vid så’na. Det blir precis som
när de vackra hårbanden kommo fram ur låren, sedan
alla de gamla urblekta hade kommit först.
”O, vad huset är förfärligt vackert!” avbröt hon sig,
då de kommo in på den breda uppfartsvägen.
Under det Timoteus höll på att lyfta av kofferten,
passade Nancy på att viska honom i örat: ”Tala aldrig
mera med mig om att flytta, Timoteus Durgin. Det
kunde jag inte, om jag finge betalt.”
”Flytta, tycker nå’n det”, svarade den unge mannen.
”Di kan inte släpa mig härifrån, om di försöker. Vi
ska få mera livat med den tösen, än om vi voro på
biografen varenda kväll.”
”Livat, livat!” utropade Nancy förargad. — ”Det
blir nog allt annat än livat för det välsignade lilla
barnet, när de två ska vara ihop. Och hon behöver allt
någon klippa att fly till. Jaha — och jag ämnar bli
denna klippa, Timoteus; det vill jag, det vill jag”,
försäkrade hon; sedan vände hon sig om och gick med
Pollyanna uppför yttertrappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
