Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Pollyanna på sjukbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gatorna och husen och folket. Jag tycker så mycket om
människor — gör inte du det, Nancy?”
”Nej, det kan jag just inte säga — åtminstone inte
alla”, sade Nancy litet kort.
Nästan varenda eftermiddag, då det var vackert
väder, tiggde och bad Pollyanna att få gå något ärende.
Det var så roligt att komma ut åt olika håll. Under
dessa promenader mötte hon ganska ofta ”Mannen”.
I tysthet kallade Pollyanna honom alltid ”Mannen”,
även om hon mötte dussintals andra män samma dag.
”Mannen” var ofta klädd i en lång, svart rock och hög
hatt. Det hade aldrig de andra männen. Han var väl
rakad och mycket blek. Håret var gråsprängt. Han
förde sig väl och gick raskt. Han kom alltid ensam,
det var därför Pollyanna tyckte det var synd om
honom. Kanske var det därför hon en dag hälsade på
honom.
”Goddag! Är det inte härligt i dag?” sade hon
glättigt, då hon mötte honom.
Mannen såg sig hastigt omkring; sedan stannade han,
tveksam.
”Talade du till mig?” frågade han tvärt.
”Ja då”, svarade Pollyanna strålande. ”Jag sade, att
det är härligt i dag; är det inte det?”
”Va’ falls? Hm!” brummade han och fortsatte sin
vandring.
Pollyanna skrattade. Det var då en lustig man, tyckte
hon. Dagen därpå mötte hon honom igen.
”I dag är det inte riktigt så skönt som i går, men
det är ganska vackert i alla fall”, ropade hon glättigt.
”Va’ falls? Hm!” brummade mannen alldeles som
dagen förut.
Då Pollyanna för tredje gången tilltalade honom,
stannade mannen och frågade tvärt: ”Vem är du, barn,
och varför hälsar du på mig varje dag?”
”Jag heter Pollyanna Whittier, och jag tyckte, att ni
såg så ensam ut. Jag är så glad, att ni stannade, ty nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
