Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fru Snow blir överraskad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälften så trevligt som ens egna. Och detta är ju
riktigt mitt eget?”
”Jaa”, mumlade fröken Polly, som satt och undrade,
varför hon ej steg upp och gick efter den där schalen.
”Och nu tycker jag om mitt rum, fast där inte finns
mattor och gardiner och tavlor, som jag önskade
mig —” Pollyanna rodnade generad och stannade mitt
i meningen.
”Vad säger du, Pollyanna?”
”Ing-ingenting, moster Polly, jag tänkte inte säga
det.”
”Kanske inte”, svarade fröken Polly kallt, ”men nu
har du sagt det, och därför får du nu tala till punkt”.
”Det var bara det, att jag gått och längtat efter vackra
mattor och spetsgardiner och sådant där; men
naturligtvis —”
”Hade du längtat efter det?”
Pollyanna rodnade ännu mera. ”Jag borde inte ha
gjort det, moster Polly. Det var nog därför att jag
alltid hade önskat mig sådant och aldrig fått det, som
jag längtade så mycket efter det. Vi hade ju två
mattbitar, som kommo i missionslåren, men den ena hade
så mycket bläckfläckar och den andra så mycket hål,
och vi hade aldrig mer än de där två tavlorna — den
ena som pappa — jag menar, den fina sålde vi, och
den andra gick sönder. Hade det inte varit så, hade
jag nog aldrig önskat mig det — vackra saker, menar
jag. Och jag hade inte gått och tänkt ut hela vägen
genom hallen — den dagen jag kom hit — huru
vackert mitt rum skulle bli. Men, moster Polly, det var
bara en minut — jag menar några minuter — och
sedan var jag glad över att byrån inte hade någon
spegel, så att jag kunde se mina fräknar, och det kunde
då inte finnas någon vackrare tavla än utsikten från
mitt fönster, och du har varit så snäll mot mig, att —”
Fröken Polly reste sig hastigt upp. Hennes ansikte
var alldeles rött. ”Det är nog, Pollyanna”, sade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
