Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Jimmy, en ny bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg mera medgörlig ut. ”Somliga av dem blir säkert
glada att få ge dig ett hem.”
”Och jag ska arbeta, glöm inte att säja det”, påminte
gossen.
”Nej, visst inte”, lovade Pollyanna belåten, ty nu
var hon säker, att allt skulle bli bra. ”Du ska få veta
det i morgon.”
”Var?”
”Vid vägkanten, nära fru Snows hus, där jag i dag
träffade dig.”
”Klart — jag ska komma dit.”
Gossen funderade ett tag och sade sedan långsamt:
”Det ä kanske bäst, att jag lägger av te Hemmet i
kväll. Jag har ju ingenstans att vara, och jag gick inte
därifrån förr än i morse — och jag smög mig ut. Jag
sa’ inte, att jag inte tänkte komma tebaks; annars hade
di kanske inte släppt ut mej. Fast inte skulle det
bekomma dom inte, i fall jag inte dyker upp där igen.
Di ä inte som ens egna, förstår du. Di bryr sig inte
om en.”
”Jag vet det”, svarade Pollyanna förstående. ”Men
jag tror, att då jag träffar dig i morgon, har jag fått
ett hem åt dig och någon, som bryr sig om dig. —
Adjö med dig!” ropade hon glatt och gick tillbaka mot
huset.
I fönstret till vardagsrummet hade fröken Polly hela
tiden stått och sett på de två barnen. Hon såg nu efter
gossen, till dess en krök av vägen dolde honom. Sedan
suckade hon och gick modstulen upp på sitt rum —
det var inte ofta fröken Polly kände sig modstulen.
Ännu ljöd i hennes öron gossens ”fasligt beskedlig”.
Det kändes så underligt tomt, precis som hon förlorat
något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
