Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Inför damkommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan; det var ej långt dit, och hon räknade ut, att om
hon var där något före tre, sa skulle det bli lagom.
”Jag önskar, att alla damerna äro med”, tänkte hon,
”annars kunde det hända, att just den, som ville ge
Jimmy ett hem, hade förhinder. Och klockan två
betyder alltid klockan tre — för Kvinnliga
hjälpföreningen.”
Långsamt men modigt gick hon uppför
kapelltrapporna, öppnade dörren och kom in i förstugan. Inifrån
det stora samlingsrummet hördes en riktig förbistring
av kvinnliga röster, och ibland skrattade någon. Hon
tvekade en minut, innan hon öppnade innerdörren. Det
blev tyst i rummet. Alla undrade, vad som nu skulle
bli av. Pollyanna gick blygt in i rummet. Nu, då det
kom till kritan, kände hon sig ovanligt förlägen. Ty
alla dessa damer — somliga alldeles obekanta — voro
ändå inte hennes kära Hjälpförening därute i västern.
”Goddag, Kvinnliga hjälpare”, stammade hon artigt.
”Jag är Pollyanna Whittier, jag — jag tror nog, att
några av er känner mig. I alla fall känner jag er, fast
jag känner er inte alla tillsammans så här. Jag — jag
— har kommit för att framlägga ett ömmande fall för
er”, stammade hon, omedvetet användande sin faders
uttryckssätt.
Tystnaden blev nu riktigt tryckande. Några av
damerna kände fröken Harringtons systerdotter; nästan
alla hade hört talas om henne. Men ingen av dem
kunde hitta på något att säga. ”Har din moster skickat
dig hit, kära barn?” frågade till sist fru Ford, pastorns
hustru.
Pollyanna rodnade.
”Nej då, jag kom alldeles av mig själv. Ser ni, jag
är så van vid Kvinnliga hjälpföreningen; det var den
och pappa, som tog hand om mig.”
Någon fnittrade till, men pastorns fru sade allvarligt:
”Jaså, min vän, vad är det du vill?”
”Jo, det är Jimmy Bean”, suckade Pollyanna. ”Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
