Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den stora hallen till den skulpterade dörren, som hon
lämnat halvöppen.
Inom otroligt kort tid — det tyckte till och med herr
Pendleton — var Pollyanna tillbaka hos honom igen.
”Vad står på? Kunde du inte komma in?” frågade
han.
Pollyanna tittade storögd på honom.
”Naturligtvis kom jag in, annars vore jag väl inte
här nu. Doktorn sade, att han skulle komma så snart
som möjligt med karlarna och allt det andra. Han
sade, att han visste precis var ni låg, så jag stannade
inte för att visa honom hit. Jag ville hålla herrn
sällskap.”
”Jaså”, sade mannen med ett bistert löje. ”Jag kan
inte precis säga, att jag beundrar din smak. Trevligare
sällskap kunde du nog få.”
”Därför att ni är så — vresig?”
”Tack ska du ha för din uppriktighet; ja, just
därför.”
Pollyanna skrattade så smått.
”Ja, men herrn är inte vresig invärtes — det är bara
utanpå.”
”Jaså. Hur vet du det?” frågade mannen och
försökte få bekvämare läge för huvudet utan att röra
på kroppen.
”O, det har jag nog sett. Herrn är ju så snäll mot
sin hund”, tillade hon och pekade på den fina, smala
hand, som nästan ömt vilade på hundens lurviga
huvud. ”Det är märkvärdigt vad kattor och hundar
förstå sig bra på insidan av folk, mycket bättre än
människor. Men säg, kan jag inte stödja ert huvud?” avbröt
hon sig. ”Ni ligger så obekvämt i den där steniga
gropen.”
Mannen jämrade sig sakta och ryckte till av smärta,
då han ändrade ställning. Men då han väl låg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
