Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. En röd ros och en spetsschal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom hårslöjan, ”jag — jag förstår då rakt inte,
varför jag tillåter dig en sådan dumhet.”
”Men moster Polly, jag tycker du skulle känna dig
glad över att folk gärna vill se på dig. Tycker du inte
om att se på det, som är vackert? Jag känner mig så
överlycklig, när jag ser på vackra människor, och när
jag ser på den andra sorten, så gör det mig ont om
dem.”
”Men — men —”
”Och jag tycker så mycket om att sätta upp håret
på folk”, fortsatte Pollyanna belåten. ”O, moster Polly,
jag kom just nu att tänka på något, men det är en
hemlighet, och jag skall inte tala om det. Nu är ditt hår
nära på färdigt, och jag skall gå ifrån dig ett litet tag,
men du måste lova, lova, lova, att inte röra på dig det
allra minsta eller titta, tills jag kommer tillbaka. Kom
ihåg det nu!” sade hon och sprang ut ur rummet.
Fröken Polly sade ingenting högt. Men hon tänkte,
att hon genast måste göra slut på detta galna upptåg,
som hon låtit Pollyanna roa sig med; hon måste genast
sätta upp sitt hår slätt och ordentligt igen. Just då,
omedvetet, råkade hon kasta en blick i spegeln. Och
vad hon där såg, gav en så vacker skär färg åt hennes
kinder, att hon rodnade ännu mera.
Hon såg ett ansikte, visserligen icke ungt, men
vackert och strålande. Kinderna glödde, och ögonen logo.
Det mörka, ännu fuktiga håret låg i mjuka vågor
omkring pannan och var kammat ner över öronen, där
det lockade sig på ett mycket klädsamt sätt. Fröken
Polly var så förvånad över vad hon såg i spegeln, att
hon fullkomligt glömde av sitt beslut att kamma om
sig, tills hon hörde Pollyanna åter komma in i rummet.
Innan hon hann vända sig om, kände hon något
hopvikt och mjukt läggas över ögonen och knytas till
i nacken.
”Pollyanna, Pollyanna, vad gör du?” utropade hon.
Pollyanna småskrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
