Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. “Precis som en berättelse“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Snälla herr Pendleton, jag ville inte alls vara oartig
häromdagen, då jag sade, att moster Polly inte hade
skickat syltan.”
Intet svar kom. John Pendleton log icke nu. Han
såg rakt framför sig med fjärrskådande blick. Om
en stund drog han en djup suck och vände sig mot
Pollyanna. Då han å nyo talade, var det i den gamla
irriterade tonen.
”Nej, nej; det här duger då rakt inte. Jag skickade
inte efter dig den här gången för att visa dig min
tråkiga yttersida. Hör på! Ute i biblioteket, det stora
rummet, där telefonen är, du vet, står ett skulpterat
skrin på den nedersta hyllan i det stora skåpet med
glasdörrarna; skåpet står i hörnet vid kakelugnen. Där
står lådan, för så vitt ’människan’ inte har ’städat
bort den’ till någon annan plats. Tag hit den till mig.
Den är tung, men jag tror nog, att du orkar med den.”
”Ja då, jag är vådligt stark”, förklarade Pollyanna
glättigt och sprang upp. Om en minut kom hon
tillbaka med skrinet.
Nu fick Pollyanna en mycket rolig stund. Lådan
var full av dyrbarheter och märkvärdiga saker, som
John Pendleton gömt ihop under sina resor i olika
världsdelar; varje sak hade sin lilla historia, antingen
det var en avgud från Indien eller en fint snidad
schackpjäs från Kina.
Det var verkligen en förtjusande rolig stund, men
innan den var slut, hade de också hunnit prata om
mycket annat, som ej alls hade med det vackra,
skulpterade skrinet att göra.
De talade om henne själv, om Nancy, om moster
Polly och om huru de hade det. De talade också om
det kära hemmet därute i västern och de älskade, som
en gång bott där.
Då Pollyanna stod färdig att gå, sade John
Pendleton med ovanligt vekt tonfall.
”Min lilla flicka, vill du inte ofta komma och hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
