Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Prismor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sagoland av det stora, dystra sovrummet. Överallt
lekte strimmor av skiftande rött, grönt, blått, gult och
violett.
”O, o, o, så härligt!” jublade Pollyanna. Därpå
skrattade hon plötsligt.
”Nu tror jag själva solen leker min lek. O, vad jag
gärna ville ha en mängd så’na där glas. Jag skulle
ge dem till moster Polly och fru Snow och alla
möjliga. Själva moster skulle nog bli så glad, att hon
smällde i dörrarna, om hon fick bo i en regnbåge.”
Mannen skrattade. ”Det går nog inte så lätt att göra
henne glad, om jag minns rätt. Men vad är det för
lek du talar om?”
Pollyanna betraktade honom ett ögonblick, och så
drog hon en lång, djup suck.
”O, jag glömde det. Ni har inte hört talas om leken.
Nu kommer jag ihåg det.”
”Vill du inte tala om det för mig?”
Och nu talade Pollyanna om det för honom. Hon
talade om alltsammans från början.
”Nu har ni fått höra alltihop”, sade hon, då hon
slutat. ”Nu vet ni, varför jag sade, att solen försökte
leka den där leken.”
Det blev tyst i rummet en liten stund. Därpå sade
en dämpad, darrande röst från sängen:
”Kanske det, men jag tror, att den vackraste
prisman är du själv, Pollyanna.”
”Å, men jag skimrar inte så där vackert i grönt och
rött och violett, när solen lyser genom mig, herr
Pendleton.”
”Jaså inte”, sade mannen och log. Pollyanna
undrade, varför han hade tårar i ögonen.
”Nej”, sade hon. ”Solen får inte fram annat än
fräknar på mig. Moster Polly har sagt, att de komma
fram i solen.”
Mannen skrattade litet igen. Men nu lät skrattet
nästan som en snyftning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
