Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. En olyckshändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes vara brutet, och såret i huvudet var ej av
någon betydelse, men doktorn hade sett mycket
allvarsam ut och skakat på huvudet; han hade sagt, att tiden
fick utvisa, huru farliga skadorna voro. En utbildad
sjuksköterska hade blivit efterskickad och skulle
komma samma afton. Mer visste hon inte.
Nancy vände sig snyftande om och gick tillbaka till
köket.
På förmiddagen, dagen därpå, slog Pollyanna upp
ögonen vid full sans och förstod genast, var hon befann
sig.
”Men, moster Polly, vad vill det här säga — är det
inte långt fram på dagen? Varför har jag inte stigit
upp?” jämrade hon sig och föll tillhaka mot kudden
efter ett fåfängt försök att resa sig.
”Nej, min älskling, du skall inte försöka det just nu”,
lugnade mostern henne kärleksfullt.
”Men vad är det med dig? Varför kan jag inte stiga
upp?”
Moster Polly såg frågande på en ung sköterska,
som stod vid ena fönstret, så att Pollyanna ej kunde
se henne.
”Tala om det för henne!” svarade sköterskan.
”Du blev skadad, min älskling, av bilen i går afton.
Men tänk nu inte på det! Moster vill, att du skall vila dig
och sova litet till.”
”Skadad! O ja, nu kommer jag ihåg det. Jag —
jag — sprang.” Pollyanna såg förbryllad ut. Hon lyfte
handen till huvudet. ”O, det är ju ombundet, och det
— gör ont.”
”Ja, min älskling, men försök att inte tänka på det.
Vila bara!”
”Men, moster Polly, jag känner mig så besynnerlig
och dålig. Mina ben känns så — konstiga — di känns
inte alls.”
Med en bedjande blick på sköterskan steg fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
