- Project Runeberg -  Pollyanna /
142

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. John Pendleton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Men säg mig, huru hon är skadad — så mycket
som ni vet om det!”

Ett litet sår i huvudet, ett par kontusioner och —
och någon skada på ryggraden, som tycks göra henne
— lam i benen från höften.”

Ett svagt utrop hördes från mannens läppar. Efter
en stunds tystnad frågade han med hes röst:

”Och Pollyanna — hur tager hon det?”

”Hon förstår inte alls, huru det är, och jag kan inte
säga henne det.”

”Men hon förstår väl något?”

Fröken Polly förde åter handen mot strupen så, som
hon ofta gjort på sista tiden.

”Hon säger, att hon är så glad över att hon har
brutit benet, liksom ni, och att hon inte är obotligt sjuk
liksom fru Snow, emedan brutna ben kunna bli bra,
men det blir inte obotligt sjuka. Så där säger hon jämt.
— O, det är, så att hjärtat kan brista på en.”

o Herr Pendletons blick skymdes av tårar, men han
såg ändå, att fröken Pollys ansikte förvreds av smärta
och att hennes huvud sänktes. Ofrivilligt kom han nu
ihåg något, som Pollyanna sagt, då han gjorde sitt sista
försök att få henne till sig: ”O, jag kan inte lämna
moster Polly — nu.”

Så snart som han kunde behärska sin röst, frågade
han därför milt och vänligt:

”Jag undrar, om ni vet, fröken Harrington, huru
enträget jag bad Pollyanna flytta till mig.”

”Flytta till er?”

Mannen ryckte till vid skiftningen i hennes röst, men
hans tonfall var lugnt och behärskat, när han åter
talade.

”Ja, jag ville adoptera henne — fullt lagenligt,
förstår ni, och göra henne till min arvinge.”

Kvinnan i stolen framför honom såg ej längre så stel
ut. Plötsligt blev det klart för henne, vilken lysande
framtid detta kunde öppnat för Pollyanna, och hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free