- Project Runeberg -  Pollyanna /
180

(1918) [MARC] Author: Eleanor H. Porter Translator: Elsa Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Brev från Pollyanna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trettionde kapitlet.
BREV FRÅN POLLYANNA.



Kära moster Polly och morbror Tom!

O, jag kan — jag kan — jag kan gå! Jag gick i dag
hela vägen från min säng till fönstret. Det var sex
steg. O, så härligt det var att kunna stå på benen igen!

Alla doktorerna stodo runt omkring och logo, och
alla sköterskorna stodo bredvid dem och gräto. En
dam i nästa avdelning, som tog de första stegen i förra
veckan, tittade in genom dörren, och en annan, som
hoppas, att hon skall kunna gå nästa månad, fick
bäras in till oss, och hon låg på sköterskans säng och
klappade händerna. Till och med svarta Tilly, som
tvättar golven, tittade in genom verandafönstret och
kallade mig sitt ”lilla hjärtegull”, då hon inte grät för
mycket för att kunna kalla mig någonting.

Jag förstår rakt inte varför de gräto. Jag ville bara
sjunga och jubla och skrika av glädje. O — o — o —
tänk bara — jag kan gå, gå, gå. Nu kan jag gott stanna
här tio månader, och bröllopet gick jag ju inte miste
om i alla fall. Var det inte just likt dig, moster Polly,
att komma hit och bli vigd här i mitt rum, så att jag
fick se dig som brud! Du tänker då alltid ut de allra
gladaste saker!

Och snart ska jag resa hem. Jag önskar, att jag
kunde hela vägen dit, ja, det gör jag! Jag tror inte,
att jag någonsin mer bryr mig om att åka. Det skall
bli så härligt att åter kunna gå. O, jag är så glad! Jag
är glad åt allting! Ja, jag är glad, att jag förlorade
mina ben för en tid, ty man förstår aldrig, huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 28 11:08:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pollyanna/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free