Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
till polyteism, är i hvarje fall animismen. Ju längre vi
kunna följa en polyteistisk religion tillbaka i tiden, desto
tydligare skymtar animismen igenom.
Det ligger i sakens natur, att antalet af de
gudomsväsen, som på ett animistiskt stadium kunna träda i ett
religiöst förhållande till människorna, egentligen är
obegränsadt. Särskildt gäller detta på dess lägsta
utvecklingsskeden, där en tillfällig idéassociation kan vara
tillräcklig att skapa en fetisch1. När därför summan af en
samling fetischer belöper sig till 20,0002, är detta i full
öfverensstämmelse med den grundåskådning, hvarur hela
denna företeelse vuxit upp. Utvecklingen från detta
stadium fram till den egentliga polyteismens med dess
begränsade antal gudaväsen är därför en fortgående
koncentrering af de dyrkade väsendenas antal. Tendensen
därtill gör sig gällande, så snart människan öfver hufvud
taget är i stånd att samla individuella företeelser under
släktbegrepp. I den mån detta sker, sammanslutas äfven
de likartade föremålens andeväsen till ett enda,
representerande hela arten eller släktet. Denna utveckling kunna
vi iakttaga exempelvis i den finska mytologien. Hvarje
föremål var där utrustadt med sin »haltia» eller
skyddsande. Haltians verksamhet var icke begränsad till ett
enda individuum, utan samma haltia hänförde sig till
släktet eller slaget3. På liknande sätt föreställa sig
innevånarna på Palauöarna, att allting har sin ande, sin »kalit».
Detta är »ett enda och dock mångfaldigt väsen. Det
förkroppsligar sig i djuren och fördelar sig i de talrika
andeväsen, som befolka skogen och luften»4. I båda dessa
fall se vi, huru föreställningen om det gemensamma i de
skilda fenomenen tenderar att förena dem till ett
andeväsen. Det är denna utvecklingsserie Mannhardt
hänvisar till, då han beskrifver, huru fruktbarhetens och
växtlighetens gud utvecklar sig ur kornandarna. »För det
1 Lang, Custom and Myth. 229.
2 Tylor, Prim. Cult. II, 158.
® Castrén, Föreläsningar i Finsk mytologi. 106.
4 Kcbary, Die Palauinseln in der Südsee. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
