Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 97 —
dess fasta konturer1. Gudomen fattas annorlunda där,
hvarest dess närvaro tänkes bunden till ett ohugget
stenblock eller till en trädstam, och där, hvarest gudarnes
bilder formats till ideal af mänsklig skönhet. Där detta
senare skett, där har också gudsföreställningen
antropo-morfistiskt utformats. Den tid, som skapat bilden af
Kari-terna såsom behagens gudinnor, är religionshistoriskt sedt
en annan än den, som infört dyrkan af stenarna i
Orcho-menos.
En öfvergångsform representeras på sätt och vis af
teriomorfismen. Ursprunget till gudomens framställande i
djurform har väl varit dyrkan af djuren såsom sådana.
Den har sedermera öfvergått till att blifva endast en
konstnärlig form. Man behöfver exempelvis icke se en rest af
djurdyrkan i stormvindens framställande som en fågel med
stora, svarta vingar. Den bilden är så naturlig och ligger
så nära till hands, att den återfinnes i nästan alla folks
mytologi. Allt efter som åskådningssättet närmar sig en
antropomorfistisk uppfattning, träder djurformernas
symboliska karaktär i förgrunden. Så uppstår den blandning
af djur- och människoformer, som vi ofta finna hos de
egyptiska och assyriska gudabilderna. »Det är icke endast
konsten i dess begynnelse hos en primitiv befolkning, som
tagit sin tillflykt till dessa kombinationer; det är icke
endast andeväsen af lägre ordning, som hafva blifvit
framställda på detta sätt. Till och med sedan det religiösa
tankearbetet underordnat dessa oordnade och nyckfulla
andeskaror under ett litet antal högre makter, har man
ofta, när det gällt att i bild framställa dessa härskande
gudar, gifvit den ene hufvudet af ett lejon, den andre
hufvudet af en örn»2. Vid komponerandet af dessa bilder har
man gifvetvis valt djur, för hvilka de egenskaper voro
utmärkande, som man ville tillskrifva vederbörande
andeväsen. Sålunda får en sjukdomsdemon som Labartu en
gestalt, sammansatt af lejonets och åsnans kropp3. Hades-
1 Tiele, Einleitung in die Religions wissenschaft I, 79.
2 Perrot et Chipiez, Histoire de l’Art II, 64.
3 Myhrman, Die Labartu-Texte, 8.
Segerstedt, Polyteismens uppkomst. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
