Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
Usener uppgifver därtill, icke vara möjlig att fasthålla.
Orsaken var enligt Usener uteslutande språkhistorisk.
Den gud ingick i panteon, hvars namn genom språkets
utveckling öfvergått till ett nomen proprium. Den gudom
däremot, hvars namn förblef appellativt och till sin
betydelse begripligt för sina dyrkare, bibehöll sin karaktär
af specialgud. Nu är emellertid att märka, att äfven i den
grekiska religionen en stor del af de till heroer
öfver-gångna specialgudarnes namn äro etymologiskt lika
svårförklarliga som de olympiska gudarnes. Och man kan
icke heller förklara deras undanträngande därmed, att de
representerade ett mindre viktigt område af tillvaron, än
de store gudarna ursprungligen gjort.
Vända vi oss till den babyloniska religionen, som i
det hela taget företer ett tidigare utvecklingsskede än den
grekiska, finna vi, att Useners förklaring här ännu mindre
låter sig genomföras. Nästan alla ilani rabute hafva namn
med appellativ betydelse. Sin och Samas äro exempelvis
icke blott namn på gudar utan äfven på naturföremål, och
denna deras betydelse var nog fullt klar för deras
tillbedjare. Den assyriska religionen företer bilden af ett
panteon, hvars gudars namn äro begripliga för deras
dyrkare. Useners teori kan därför icke anses vara i stånd att
förklara uppkomsten af detta panteon.
Usener har vid framställningen af sin teori icke tagit
hänsyn till det inflytande, som kulten utöfvat i detta fall.
Den är likväl en af de viktigaste faktorerna i denna
utveckling. Den är det särskildt därför, att religionen på
detta utvecklingsstadium är en samfundets och statens
angelägenhet vida mer än den enskilde individens.
Robertson-Smith har starkt, kanske en smula för starkt,
framhållit, att religionen för dessa folk var en offentlig
angelägenhet1. Han har emellertid äfven betonat, att antalet
andeväsen egentligen var obegränsadt för folk på detta
utvecklingsstadium. Därutinnan stämmer han alltså
öfverens med Usener. Dennes framställning af människornas
1 Religion of Semites, 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
