Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Astronomisk indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer, att den försiggår så ytterligt långsamt,
att man icke inom historisk tid kunnat spåra dess
verkningar på klimatet.
Om vi börja att betrakta fig. 2 med jordens läge
längst till höger, så finna vi, att huru jorden
roterar kring sin axel, blir det ett område omkring
nordpolen, där solen aldrig kommer åt att skina,
där det sålunda dygnet om är natt. Att detta område,
när nordpolen är som mest bortvänd från solen,
d. v. s. vid vintersolståndet, skall sträcka
sig just 23° 27’ (vi medräkna ej sekunderna),
är lätt att inse. Från detta läge förflyttar
sig jorden så, som den yttre pilen anger, uppåt
åt vänster, det under hela dygnet mörka området
omkring nordpolen förminskas allt mera, och när
solen kommit till vårdagjämningspunkten, har det
helt och hållet försvunnit, solstrålarne tangera
nu jordytan i polerna. I alla öfriga punkter på
jorden är solen detta dygn uppe i 12 timmar och
under horisonten 12 timmar, dag och natt äro på
hela jorden lika långa, hvilket gifvit anledning
till namnet dagjämningspunkt. Af fig. 2 framgår
ock, huru dagens och nattens längd ändra sig i
orter på norra halfklotet vid jordens förflyttning
i sin bana. Om man betraktar en punkt på en viss
parallelcirkel och tänker sig jorden rotera kring
sin axel, så som de små pilarne antyda, är det dag
på det ifrågavarande stället, så länge punkten rör
sig inom det hvita, men natt så länge han befinner
sig inom det mörka området. Under vinterhalfåret
ha på norra halfklotet dagarna varit kortare än
nätterna, och skillnaden har varit så mycket större,
ju närmare vintersolståndet man befunnit sig och ju
längre mot norr observationsorten varit belägen. Så
är den kortaste dagen på sextionde breddgraden,
något norr om Upsala, fem timmar och trettio minuter;
på fyratiofemte breddgraden, som går ungefär öfver
Bordeaux och Milano, är ingen dag kortare än åtta
timmar och trettiofyra minuter. Vid ekvatorn är
under alla årstider dagen alltid 12 timmar och natten
12 timmar.
Som jordaxeln alltid är parallel med sig själf, kommer
under nästa halfår det norra halfklotet att vara vändt
åt solen, vid jordens dagliga rotation kommer det att
bli ett område omkring nordpolen, som aldrig får natt,
dagarna komma på norra halfklotet att bli längre
än nätterna. Störst kommer skillnaden att bli vid
sommarsolståndet, då solen icke går ned på ställen,
som ligga ända till 23° 27’ från nordpolen. Vid
sommarhalfårets slut inträffar det åter ett dygn,
att dag och natt äro lika långa på hela jorden, och
från denna dag, höstdagjämningen, aftager dagarnas
längd på norra halfklotet ända till vintersolståndet,
från 12 timmar till ett minsta värde, som beror på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
