Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Jordens atmosfär. Fördelning af land och haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjömän och oftast meteorologer begagna sig af kartor,
framställda genom en projektion, som efter sin
uppfinnare kallas Mercators projektion. Enligt denna
metod kan man framställa hela jorden rundt om hela
ekvatorn på ett enda blad: endast polartrakterna måste
uteslutas. Man tänker sig, se fig. 4, en jordglobs yta
uppskuren utefter meridianerna och flikarne utvikta,
så att de alla ligga på den cylinder, som tangerar
jordklotet utefter ekvatorn. För att flikarne,
som på globen bli smalare, ju längre man kommer
ut mot polerna, skola utfylla cylinderns hela yta,
måste man låta dem allt mera växa på bredden, så att
t. ex. figuren R S T U på globen upptar hela rutan
R’S’T’U’ på cylindern, men genom en sådan ensidig
tillväxt på bredden skulle länderna bli vanställda
till sin form, om man ej samtidigt läte flikarne växa
på längden. På en sådan karta, se Pl. I eller II,
bli afstånden mellan parallelcirklarne därför allt
större, ju längre man kommer från ekvatorn, ländernas
form blir ju tillnärmelsevis riktig, men de bli på
högre breddgrader för stora i jämförelse med länder,
som ligga nära ekvatorn. På en sådan karta ser det ut som
om af bältena rundt jorden med 10 graders
bredd det som ligger vid ekvatorn skulle
upptaga den minsta ytan, medan det i verkligheten
upptar den största. Området mellan parallelcirklarne
0° och 10° utgör 0,174 och mellan 80° och 90°
endast 0,015 af halfklotets yta. Man kan ej få
med polartrakterna, utan måste låta kartan sluta
ungefär vid åttionde breddgraden, hvilket emellertid
ej är någon förlust, eftersom man just ingenting
känner om jorden på högre breddgrader. Hvad man
däremot vinner med detta framställningssätt, det
är den stora fördelen att alltid ha norr-riktningen
parallel med sig själf, hvilket ej är händelsen vid
öfriga projektionsmetoder.
Fig. 4. Sättet för framställning af kartor i Mercators projektion.
På norra halfklotet ha vi den stora, sammanhängande
kontinent, som utgöres af Asien och östra Europa,
vidare den nordamerikanska kontinenten, och större
delen af Afrika ligger ock norr om ekvatorn. De
sammanhängande landmassorna på södra halfklotet,
Australiska fastlandet samt Sydamerika och Sydafrika,
äro vida mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
