Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Strömningar i luften och hafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inuerkan af jordens rotation på u/ndens riktning
och styrka.
Om jorden stode stilla, skulle vinden blåsa i
den riktning, i hvilken den påverkande kraften,
gradienten, verkar, d. v. s. vinkelrätt mot
isobarerna, men pä grund af jordens rotation kring
sin axel blir detta i allmänhet icke fallet, utan
vinden får en mer eller mindre afvikande riktning.
För att förklara denna afvikning kunna vi göra
följande betraktelse. Om man svänger en vid ett snöre
fästad vikt rundt med en konstant hastighet och så
förkortar snöret, gar ej längre vikten med konstant
hastighet, utan denna tilltar efter en sådan lag,
att den yta, som del spända snöret beskrifver
på tidsenheten, är konstant. Däraf följer, att
när snöret blir kortare, måste vikten röra sig
med större hastighet än förut. Låt oss tillämpa
detta på ett föremål, som rör sig på jordens yta
och deltager i hennes rotation, och låt oss först
betrakta norra halfklotet. Ju närmare ett föremål
ligger ekvatorn, desto längre befinner det sig
från rotationsaxeln; en förflyttning åt polen till
motsvarar alltså en förkortning af snöret och medför
en ökad rotationshastighet. Vid förflyttningen norrut
får ett föremal sålunda en hastighet österut, som
är ännu större än det från början hade, medan det
passerar trakter, som ha allt mindre hastighet. Detta
kommer tydligen att verka så, att föremålet, som
drefs norrut, icke kommer att följa denna riktning,
utan afviker åt öster d. v. s. ål höger. Tänker
man sig, att ett föremål rör sig söderut, motsvarar
detta en förlängning af vårt snöre, ty afstån-det
från rotationsaxeln ökas ju; härigenom minskas
hastigheten mot öster, under det att de trakter,
mot hvilka föremålet drifves, gå mot öster med allt
större hastighet, ju längre mot söder man kominer,
hvilket har till följd, att föremålet ej kommer
söderut, utan afviker åt väster d. v. s. äfven nu ät
höger. Detta resonnemang är allmänt, så att det gäller
hvarje rörelse utefter en roterande klotyta: här är
det luftens rörelse, vinden, på hvilken vi tänka.
För att inse, att en afvikning åt höger äger rum
på norra halfklotet, äfven om en rörelse sker i
ostlig eller västlig riktning, har man alt tänka
på centrifugalkraften, som uppkommer vid jordens
rotation. Denna kraft är riktad vinkelrätt mot
rotationsaxeln, sålunda på norra halfklotet snedt
uppåt mot söder, så mycket snedare, ju längre norrut
man belinner sig. Det är den i horisontalplanet
belägna komposanten af centrifugalkraften, som
för tillfället intresserar oss. Allt, som ökar
centrifugalkraften, ökar äfven den horisontella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
