Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
gen ha blifvit gjorda (det var en tid ett
hufvudmål för meteorologernas arbeten att upprätta
»vindrosor» för temperatur, lufttryck, fuktighet,
molnighet o. s. v.), och härvid har konstaterats,
hvad man i stort sedt kan vänta af vindarnes
hufvudriktningar. Vindar från ekvatorshållet, som
på norra halfklotet äro sydliga, medföra den högsta
temperaturen, den största absoluta och på grund af
sin riktning mot allt kallare trakter den största
relativa fuktigheten, den största molnigheten och
nederbörden och det lägsta lufttrycket, medan från
polartrakterna kommande, d. v. s. hos oss nordliga,
vindar medföra kall och tung luft, som allt mera
aflägsnar sig från sin mättningspunkt, när den kommer
till sydligare och varmare trakter, hvarför denna
vindriktning utmärker sig för liten molnighet och
ringa nederbörd. Fördelningen af land och haf har ock
ett visst inflytande pä vindarnes egenskaper, så att
de som komma från hafven medföra mera, de som komma
från kontinenterna mindre fuktighet: hafsvindarne
medföra om vintern värme, om sommaren svalka,
landvindarne äro om vintern kalla, om sommaren varma.
Om väderleken sålunda är beroende på vindarne,
så äro dessa, som vi i det föregående sett, i sin
ordning beroende af lufttryckets fördelning, och det
är sålunda isobarernas utseende, som framför allt bör
studeras, när man vill dra sina slutsatser angående
den för tillfället rådande och, som vi skola se,
äfven i den närmaste framtiden kommande väderleken.
Isobarerna kunna gifvetvis ha de mest växlande former,
men kunna i allmänhet hänföras till vissa hufvudtyper,
af hvilka vi här skola sysselsätta oss med några,
som ofta förekomma och ha den största betvdelsen
lör väderleken.
Barometerminima.
Det förekommer myckel ofta, att isobarerna utgöras
af slutna, mer eller mindre cirkelformiga kurvor,
den ena utanför den andra, eller att de åtminstone
ha en sådan krökning, att man kan se, att de skulle
bli slutna, om kartans område vore större.
Härvid kan det inträffa, antingen att lufttrycket
är tilltagande inifrån och utåt, i hvilket fall
det alltså är lägre inuti innersta ringen än
rundtomkring, alltså ett barometerminimiim, eller ock
kan lufttrycket aftaga inifrån utåt, d. v. s. inan
har ett barometermaximiim i centrum. Få grund al’
den i ett barometermininium oftast rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
