Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma väg mot öster, lä ryggarne och dalarne oftast
en nord-sydlig riktning och följa naturligtvis hufvud
typerna på dessas väg österut. Härigenom blir det lätt
att inse, hvilka förändringar väderleken sannolikt
kommer att undergå vid dessa väderlekstypers passage
öfver observationsorten. Framsidan eller östra sidan
af en »rygg» är nämligen baksidan af ett minimum med
klar och frisk luft samt stigande barometer: så snart
»ryggens» höjdpunkt passerat, befinner man sig i östra
delen af ett nytt minimum med dess totalt motsatta
väderlek. När en »dal nalkas, faller barometern,
men det dröjer ej länge, innan man befinner sig i
östra delen af ett maximum med dess fina väder.
Man ser här ett par exempel på, huru vanskligt det
är att af barometerns gång på endast ett ställe
draga några slutsatser om den kommande väderleken:
vid ryggen sågo vi barometerns stigande mycket snart
åtföljas af dåligt och vid »dalen» hans fallande
åtföljas af vackert väder.
Om ett högt lufttryck i form af en spets skjuter
in mellan ett par minima (se fig. f)f) nedtill till
höger), kallar man isobartypen en udde: är det däremot
ett lågt lufttryck, som i form af en spets skjuter
in mellan ett par maxima, kallar man isobartypen en
»vik», se fig. upptill till vänster. Den förra är en
modifikation af »ryggen», den senare af »dalen». Om
»viken blir bred och stor och slutna små isobarkurvor
förekomma inom densamma, kallar man den ett sekundärt
minimum: den är ju ett litet minimum, som befinner sig
i utkanten af ett större minimum och åtföljer detta i
dess vandring österut. Det ligger aldrig på nordsidan,
utan befinner sydost till sydväst om hufvudminimet och
har på den utåt riktade sidan stundom ganska stora
gradienter. Det är här de nordamerikanska »tornados
vanligen uppkomma, och i Mellaneuropa är det så
vanligt, att de om sommaren åtföljas af åska, att
man i Tyskland kallar dem a s k u ä der ss ack a r.
Stundom inträffar det, all isobarerna äro nästan
räta, med hvarandra parallella linjer, i hvilket fall
vindriktningen är densamma på hela kartans område. Det
är naturligtvis mycket lätt att för hvilken riktning
som helst hos de rätlinjiga isobarerna sluta sig
till vindriktningen, blott man vet, h va råt trycket
faller, och allt eftersom vinden då kommer från varma
eller kalla, fuktiga eller torra trakter, kan man
göra sig en föreställning om den rådande och, så länge
typen håller sig konstant, äfven den närmast kommande
väderleken. Denna isohartyp kalla vi raka isobarer,
men anmärka, alt om kartan
Populär Meteorologi.
l l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
