Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
372 B.
Forts, från sid. 40.
möjligt att få ut större effekt från röret utan amplituddistortion.
I avsikt att ernå större förstärkning av de högre tonfrekvenserna
har dock i detta fall ej något sådant filter kommit till användning.
Pentoden gör nu att ljudet ej blir så mörkt
Konstruktionsdetaljer.
Slutröret har s. k. automatisk gallerförspänning, åstadkommen
medelst motståndet Rio, vilket genomflytes av mottagarens totala
anodström. Allteftersom anodbatteriets spänning sjunker, blir totala
anodströmmen mindre, vilket resulterar i mindre gallerförspänning
på slutröret. Härigenom kommer denna förspänning alltid att stå
i någorlunda riktig proportion till anodspänningen. Observeras bör,
att slutrörets gallerförspänning även blir beroende av
volymkontrollens (Ris) inställning. Vid mottagning av en stark station (t. ex.
lokalsändaren) äro anod- och skärmgallerströmmarna i hf-rören
små, varför totala anodströmmen blir mindre och slutrörets
gallerförspänning även mindre. Man kan därför dimensionera Rio så, att
slutröret får normal gallerförspänning vid denna inställning och
något för hög förspänning vid mottagning av svaga stationer, då
totala anodströmmen är större. Detta blir en sorts sparkoppling
för slutröret, av vilket man ju i regel ej fordrar lika stor effekt vid
distansmottagning som vid lokalmottagning. Huruvida anordningen
är lämplig eller ej kan ju diskuteras, men i föreliggande fall kan
det ej ordnas på annat sätt. Den i detta fall erhållna
gallerförspänningen är ej »automatisk» till samma grad som om motståndet
Rio genomflytes av enbart slutrörets anodström.
Den negativa gallerförspänningen till hf-rören uttages från en
potentiometer Ris (volymregulatorn), shuntad över Ri«, och kan
sålunda regleras mellan noll och minus gallerförspänning för
slutröret. Förspänningen till hf-rören skall egentligen vara större vid
minsta förstärkningsgrad, men på grund av att
skärmgallerför-spänningen gjorts lägre än anodspänningen erfordras ej så stor
negativ förspänning som eljest skulle ha varit fallet.
Konstruktionen är vid den här beskrivna mottagaren i fråga om
vissa detaljer förenklad. Så t. ex. bör gallerförspänningen på
hf-rören egentligen ej gå ända till noll utan stanna vid några tiondels
volts negativ spänning. Detta kan man uppnå genom att inlägga ett
mindre, fast motstånd i serie med potentiometern Ris invid dennas
plusända.
Den i schemat inprickade kondensatorn C17 gör ingen nytta i
detta fall och kan därför utelämnas.
Avkopplingsfiltret Ru C12 i V3:s anodkrets tjänar i detta fall ej
till att göra lf-förstärkären stabil, d. v. s. alt förhindra
»motor-boating», ty den lågfrekventa återkopplingen blir här negativ.
Funnes ej filtret i fråga, skulle förstärkningsgraden därför reduceras,
då inre motståndet i anodbatteriet stiger, och detta är olämpligt, ty
en förstärkningsminskning fås redan genom den reducerade
anodspänningen. Man bör därför göra filtret Rn C12 så effektivt som
möjligt.
Detektorns skärmgallermotstånd Rio bör utprovas för bästa
ljudkvalitet (minsta förvrängning av ljudet). Det angivna värdet är ett
användbart medelvärde. Storleken av kondensatorn Cu får rättas
efter detektorns svängningsförmåga. Vill detektorn ej svänga, bör
man prova med ett mindre värde på Cu, t. ex. 50 cm.
Skärmning och stabilitet.
Vid en mottagare med två hf-steg är det svårt att få ut maximal
förstärkningsgrad ur vardera steget. Vanligen får man på olika sätt
reducera totalförstärkningen för att få hf-förstärkaren fullt stabil.
I föreliggande fall ha skärmgallerspänningarna reducerats medelst
spänningsdelare. Vidare gör ju transformatorkopplingen att man
ej får ut mer än en bråkdel av den förstärkning som rören skulle
kunna ge.
Det som i regel begränsar möjligheterna att ernå stor
förstärkning på hf-sidan är skärmningens bristfällighet. Det är ej lätt att
åstadkomma en absolut effektiv skärmning. I föreliggande fall har
våglängdsomkopplaren för spolarna berett svårigheter, trots att ett
par skärmplåtar insatts mellan ledningarna till densamma. En dylik
valsomkopplare är egentligen ej lämplig som våglängdsomkopplare
i mottagare med hf-förstärkning, beroende på att man ej kan skärma
kontakterna tillhörande olika spolar från varandra. Den idealiska
omkopplaren är den av Yaxley-typ, där de olika
omkopplarenhe-terna kunna anbringas på önskat avstånd från varandra och
dessutom inbördes avskärmas. Vi skola också i följande konstruktioner
Noruisk Rotogravyi
POPULÄR RADIO
Fabrikat Hf-rör Detektor Slutrör
Vi och V2 Vs V,
Philips KF 3 KF 4 KL 4
Telefunken KF 3 KF 4 KL 4
Tungsram TKF 3 TKF 4 TKL 4
SPECIALDELAR
använda i modellapparaten.
1 gängkondensator med stationsskala, typ 2PN 430—1 (Torotor).
3 järnpulverspolar, 1 st. typ »Ferro 7» (Li), 2 st. typ »Ferro 8»
(Lo, La), (Prahn).
belt gå in för denna typ av våglängdsomkopplare i de fall, där ej
spolarna äro försedda med inbyggda omkopplare.
Högtalarledningen samt batteriledningarna böra med hänsyn till
stabiliteten hållas väl skilda från antennledningen.
Några praktiska detaljer.
Den i schemat visade dubbla strömbrytaren är sammanbyggd med
volymregulatorn Ris. Skalbelysningslampan är inkopplad parallellt
med rörens glödtrådar. I detta fall måste en lampa för 2 à 3 V
användas. En säkring, bestående av en ficklampsglödlampa för
0,15 A, bör inkopplas vid + B i serie med anodbatteriet.
De i denna mottagare använda rören äro moderna
Philips-Tele-funken-rör av 2 V-typ. Motsvarande Tungsramrör ha ett T framför
typbeteckningen. Anodspänningen bör vid denna mottagare vara
120 V, d. v. s. då batteriet är nytt.
Spolarna som använts finnas angivna i en särskild tabell. De
fordra eventuellt en viss efterjustering av induktansen för att
stationsskalan skall stämma och trimningen bli tillfredsställande.
Spolen L3 har primären så lindad, att återkoppling erhålles med den
i schemat visade kopplingen.
Mottagaren är byggd på ett aluminiumchassi med dimensionerna
300X200X50 mm, tillverkat av 2 mm plåt.
Trimningen av stämkretsarna bör ske med
återkopplingskonden-satorn invriden till ett läge strax under svängningsgränsen, emedan
denna kondensator inverkar något på avstämningen av tredje
kretsen. Trimmar man på detta sätt, uppnås största möjliga selektivitet
och känslighet.
Värdet på motståndet Ria måste utprovas för bästa möjliga
ljudkvalitet, d. v. s. minsta ljudförvrängning.
Om mottagaren skall användas i närheten av en stark
lokalsändare, är det nödvändigt att lägga större negativ gallerförspänning
på hf-rören. Detta kan åstadkommas genom att Rio ökas, varvid
gallerförspänning till slutröret tages från ett lämpligt uttag på
detsamma.
TEKNISKA HÖGSKOLANS KORTVÅGSSÄNDARE.
Forts, frän sid. 35.
malvärdet under en viss period, visa sig stämma väl med gjorda
mätningar. Disponerar man över ett flertal kortvågssändare med
olika våglängder, t. ex. 17, 19, 25, 31 och 49 meter, kan med
hjälp av denna metod operationsschema uppläggas för varje
station, så att man alltid når sina lyssnare med största möjliga styrka.
Denna metod ger också anvisning om, när det är ekonomiskt att
höja effekten, när man bör koppla in riktantenner eller andra
antenner o. s. v. Härvid är att märka, att det är mycket mer
ekonomiskt att utföra en riktantenn med t. ex. 12 element än att
förstärka stationen från en till tio kilowatt. Allt detta under
förutsättning att man bara vill bestryka ett visst område med
sina vågor.
Med ledning av dessa fältstyrkekurvor ha en serie telefoniförsök
också utförts med stationen. Försöken ha regelbundet satts igång,
då maximal fältstyrka vore att påräkna. Resultaten ha varit goda
och fältstyrkan har varit så stor, att man per radiotelefon kunnat
uppringa vanliga telefonabonnenter i New York City, Chicago,
Philadelphia, Halifax, Buenos Aires, Sao Paolo, Bombay, Batavia
Centrum etc. etc. Härvid ha vi naturligtvis samarbetat med sådana
radiostationer, som haft möjlighet till anknytning till telefonlinjen.
Sålunda ha vi för experiment kunnat ringa upp svenskar, som
tagit in på Plaza hotell i New York City. Försök av liknande art
komma troligen att företagas i utsträckt omfattning under vårens
lopp, och det är att hoppas, att ytterligare intressanta rön då
komma att vinnas.
’, Stockholm 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
