Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!)1
POPULÄR RADIO
Isoleringsringen / (fig. 1 och 2) är en viktig detalj i
mikrofonen. Den får ha bästa möjliga isoleringsförmåga.
Bäst är naturligtvis glimmer, men samtidigt är det svårast
att handskas med. Presspan är inte lämpligt, bättre är då
att använda paraffinerat papper från en stor
blockkondensator. Med en passare eller »packningskniv» utskäres
en ring enligt /, fig. 1. Tjockleken kan vara mellan 0,1
och 0,2 mm. Avståndet mellan membran och motelektrod
blir lika med ringens tjocklek.
Kontaktringen K tillverkas av mässing. Ett hål borras
och gängas för en 3/32" skruv. Från denna skruv går
ledningen till mikrofonförstärkaren.
Mikrofonkapseln A tillsvarvas ur ett stycke 60 mm
tjock ebonitbult. Mitt i kapseln borras ett frigående hål
för en 3/16" skruv. När kapseln är färdigsvarvad,
inlägges kontaktringen K på sin plats i kapseln, och ett
genomgående hål borras i eboniten mitt för det gängade
hålet i kontaktringen. Sedan borttages ringen, och med
en grövre borr upprymmes hålet, så att skruven blir
frigående i eboniten. Från kapselns baksida upprymmes
hålet, så att skruvens huvud kan försänkas så djupt, att
det inte kommer i kontakt med bakstycket B, när
mikrofonen blivit hopsatt. Mitt för skruvens huvud borras ett
hål snett ut för ledningen från mikrofonen (se A, fig.
1 och 2).
Membranet M är gjort av en tunn metallskiva. Så kal
lad aluminiumfolium går att använda. Bättre är natur
ligtvis duraluminium, om man kan anskaffa sådant, vil
ket ej lyckats förf. En hård och fjädrande metall är bäst
om den är tillräckligt tunn. Tjockleken bör vara om
kring 0,01 mm. Vid utskärningen kan man använda
elektroden E som mall och sedan klippa bort det
överflödiga runt om.
Till bakstycket B användes samma plåt som till
framstycket. Vid borrning av de sex skruvhålen är det
lämpligt att lägga framstycket F och bakstycket B mot
varandra och borra dem samtidigt för att få hålen mitt för
varandra. Därpå upprymmas hålen i framstycket och
gängas i bakstycket för 1/8" skruvar. Användes kullriga
försänkta skruvar, får man även försänka för skruvarna
i framstycket. I modellmikrofonen användes 1/8" bult
med sexkantiga huvuden. Mitt i bakstycket borras ett
frigående hål för en 3/16" skruv. I nedre delen av
bakstycket borras ett par hål för skruvar till mikrofonens
fastsättning vid hållaren.
Härmed äro delarna till själva mikrofonen färdiga och
vi övergå till
Mikrofonens stativ.
För att få så kort ledning som möjligt fran mikrofon
till förstärkare, bruka kondensatormikrofonerna
vanligtvis monteras direkt på mikrofonförstärkaren. Detta är
också här fallet. Själva hållaren består av tre delar 1, 2
och 3. (Se fig. 3.) Del 1 är ett stycke fyrkantrör med 1
mm gods. I detta rör insättes och lödes ett 50 mm långt
och 10 mm grovt mässingsrör. Detalj bilden i fig. 3 visar
utförandet. I fyrkantröret borras fyra hål, som gängas
för 3/32" skruv. Två av hålen borras så att de passa
till hålen i bakstyckets nedre del. Tvenne skruvar
fasthålla mikrofonen vid hållaren. De andra två hålen äro
för skruvarna till skärmringen S (fig. 2 och 3). Hållarens
nedre del 3 tillsvarvas av 21 mm grov rundmässing.
Fig. 1. Mikrofonens olika delar. F: framstycke, E: motelektrod, I: isoleringsring, K: kontaktring, A: mikrofonkapsel, M:
membran, B: bakstycke. Mått i mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
