Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
EMK EL
LJUDUPPTAGNING
En jämförelse med amatörkameran
Av teknolog Bengt Svedberg
Vad tänkte Edison, när han år 1877 hade löst
problemet att återge det inregistrerade ljudet på
fonografvalsen? Vilka djärva framtidsplaner
hägrade för tysken Berliner, när han år 1896 hade
konstruerat världens första grammofon? Anade väl dessa
båda föregångsmän, att den väg de slagit in på skulle
föra så otroligt långt — på så kort tid?
Människan äger ju i sitt huvud två ofantligt sinnrika
instrument för mottagningen av vågrörelsen hos ljuset
och ljudet. Att föreviga och konservera det korta, flyktiga
ögonblickets ljus- och ljudimpulser, det problemet har
alltid varmt intresserat människan. En apparat som
arbetar lika fulländat som vårt öga och vårt öra, men där
intrycken av vågorna inte liksom våra syn- och
hörselintryck snabbt förblekna, en sådan apparat skulle helt
enkelt göra livet rikare. Och vad har väl hänt? Jo, år
1038 lanserar den arabiske forskaren al Haitam den
första kameran — dock stor som ett hus och utan förmåga
att inregistrera bilden. På 1600-talet erfordras det
fortfarande minst ett tält, men så börjar man upptäcka
ljusets kemiska verkningar. På 1800-talet går man från
klarhet till klarhet, amatörkameran kommer på 80- à 90-talet
i marknaden, och så går utvecklingen under de sista
decennierna fram med stormsteg, till den fulländade
»ljus-vågsinregistreringsapparaten» av i dag.
Det kan tyckas, att de rent mekaniska och kanske också
mer konkreta ljudvågorna skulle ha varit mindre svåra
att inregistrera och återgiva än deras snabbare
elektromagnetiska bröder. Men tvärtom, först i början av
1700-talet lyckades man konstruera den apparat, som kunde
inregistrera de vibrationer - i markytan, som fortplantas
från en jordbävning — seismografen. Och fastän man
nu ungefär visste, hur man skulle angripa det betydligt
intressantare problemet att inregistrera den mänskliga
stämmans mera nyanserade vågor, blev det egentligen
först Thomas Edison förunnat att med sin fonograf ha
konstruerat en praktiskt användbar ljudupptagnings- och
POPULÄR RADIO
En komplett inspelningsapparatur så när som på hågtalaren.
Mot-tagaren-förstärkaren är »Likströmstvåan» enl. Populär Radio, jan.
1934, och gravermekanismen är den i juli 1936 beskrivna. I
förgrunden ses mikrojonen.
återgivningsapparat. Men sedan Edison anno 1877 stod
och ropade »Hoo, hoo, hoo» framför en tratt, har
ljudtekniken utvecklats oerhört. Och vad existerar det då i
denna dag — anno 1937 — för en
ljudupptagningsapparat, som envar kan äga och bruka? Inte en sådan
apparat, som Radiotjänst samt en eller annan
landsmålsforskare, som reser ut för att konservera de försvinnande
svenska dialekterna, kunna ha anledning att begagna,
utan en verklig amatörinspelningsapparat, som skulle
motsvara amatörkameran av i dag.
Tekniska förutsättningar.
Ja, om man i allmänhet hade klart för sig, hur pass
enkel den nödvändiga och för rätt stora anspråk även
tillräckliga apparaturen i själva verket är, så skulle nog
detta artificiella, inregistrerande öra inte vara en fullt
De i en cellophanskiva ingraverade spåren i 40 ggr förstoring. De
inregistrerade ljudvågorna ha i detta fall relativt låg frekvens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
