Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 POPULÄR RADIO
Fig. 6. Vanligen är mottagarens utgångstransformator
sammanbyggd med högtalaren. Man får då använda en särskild
module-ringsdrossel D. Oi—Oi är här en 2-polig omkopplare. I vänstra
läget går moduleringsströmmen genom högtalaren för kontroll.
torn (25 à 50 pF), spolen (en slinga av ca 50 mm
diameter) och detektorn, helst en perikondetektor, monteras
på en strimla av ebonit, som göres så lång, att den även
utgör handtag, så att man lätt kan handskas med
mottagaren. Den ärade läsaren får inte rynka på näsan åt
kristallmottagaren. Även sedan vi byggt en
rörmottagare, som senare skall beskrivas, få vi ofta användning
för vår kristallmottagare vid ultrakortvågsförsöken.
Vi ha alltså vår sändare och mottagare färdiga. För
våra försök fordras dock ännu en sak; vi måste på något
sätt modulera sändarens bärvåg. Enklast kan detta ske
genom att använda osilad anodström från
belysningsnätet. Denna modulering är dock tämligen tråkig och
förmår heller inte alltid att styra ut sändarröret. Tills vidare
är det dock inte nödvändigt att bygga en särskild
modulator. Genom en enkel anordning kan man aptera en
rundradiomottagare till modulator. Fig. 5 visar en
anordning, som är lämplig vid mottagare med
utgångstransformator i slutsteget, och fig. 6 en lämplig anordning
vid mottagare utan utgångstransformator. I båda fallen
är det fördelaktigt att sätta in ett variabelt motstånd på
ca 30 000 ohm, överbryggat med en 2 uF kondensator,
mellan lf- och hf-drosslarna.
För inomhusförsöken behöves ingen antenn. Koppla
först till glödströmmen till sändaren och slå sedan över
modulatorns omkopplare till modulering. Under det man
håller kristallmottagaren i närheten av sändarens spole,
Fig. 7. Det allra nyaste inom ultrakortvågstekniken — sändare med
långa metallrör i stället för spolar. Sändarröret ses längst t. t.
Fig. 8. En superregenerativ ultrakortvågsmottagare med separat
rör för pendelfrekvensen. Avstämningskondensatorn har
förlängd axel.
undersöker man vilken placering av
anodspänningskläm-man som ger största ljudstyrkan. Reglera sedan det
variabla motståndet, tills ljudet blir så rent som möjligt.
För uppmätning av sändarens våglängd behöves ingen
vågmätare, utan endast en ca 10 meter lång koppartråd
fju längre dess bättre) samt en meterstock. Spänn upp
tråden på ca 2 meters höjd och låt ena änden hänga ner
på ett par cm avstånd från sändarens spole. Längs denna
tråd uppkomma nu s. k. stående vågor. Genom att föra
mottagaren utefter tråden och medelst bitar av ett snöre
utmärka de punkter, där ljudstyrkan är störst, kan man
direkt uppmäta våglängden. Avståndet mellan två punkter
är lika med halva våglängden. Sedan man vant sig litet
vid denna mätmetod, kan mer exakt avläsning erhållas
genom att fastställa de punkter, där ljudstyrkan går
ned till noll.
Fig. 9. Enkel Hartley-sändare för ultrakortvåg. Vänstra ratten
på panelen reglerar uttaget på spolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
