Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari - Oscillograf med miniatyrrör »913», av teknolog S. Dahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II POPULÄR RADIO
OSCILLOGRAF
med miniatyrrör
Förstärkare för horisontell och vertikal
av-länkning. Centreringsanordning och
vipp-spänningsförstärkare möjliggöra
detaljstudier på oscillogrammen.
Av teknolog S. Dahlström.
Oscillografen framifrån. Ett fönster (ej lins) har anbragts framför
katodstråleröret, emedan dettas metallhölje är spänningsförande.
EC
atodstråleoscillografen har på senare år
blivit ett alltmera oumbärligt hjälpmedel vid
, trimning och kontroll av radiomottagare,
sändare och förstärkare. För amatören blir det emellertid
oftast för dyrt att bygga en oscillograf med ett
katod-strålerör av normal skärmdiameter samt tillhörande
hög-spänningsaggregat. Om man dessutom vill göra det hela
så kompakt som möjligt, får man stora svårigheter att
skärma av röret från högspänningstransformatorn. Ibland
räcker det ej ens att inkapsla både rör och transformator
i 2 mm järnplåt, utan bilden på skärmen blir ändå
förvrängd och suddig.
I den oscillograf, som skall beskrivas i det följande,
användes det amerikanska katodstråleröret 913. Detta rör
är ett metallrör med en skärmdiameter av endast 25 mm.
Man skulle tro, att det ej går att se så mycket på en
så liten yta, men bilden blir förvånansvärt skarp och
tydlig. Med hänsyn till störningar från transformatorer
och drosslar är detta rör utmärkt, emedan dess hölje
består av järnplåt. I modellapparaten ha sålunda inga
skärmningar behövt företagas, fastän transformatorn
placerats alldeles intill röret. Den största fördelen med detta
rör är emellertid den låga anodspänningen, endast 250
till 500 voit. Anodspänningen kan därför tagas från
samma likriktaraggregat som spänningarna till
vipposcillator och förstärkare.
Genomgång av kopplingsschemat.
Oscillografen kopplingsschema återfinnes i fig. 1.
Längst ned till vänster synes nätaggregatet. Likriktarröret
är av typ 80. De båda elektrolytkondensatorerna Ci och
C2 måste vara gjorda för en arbetsspänning av minst 525
voit, emedan den likriktade spänningen är nästan lika
hög som växelspänningens maximivärde, som är ungefär
550 voit. Likriktaren är nämligen ganska lågt belastad.
Ovanför nätaggregatet ligger spänningsdelaren för
katodstråleröret. Medelst Pi kan man reglera rörets
anodspänning och därmed dess känslighet. Känsligheten är
nämligen approximativt omvänt proportionell mot
anodspänningen. (Med rörets känslighet menar man ljuspunktens
förflyttning på skärmen för 1 volts ändring av
spänningen på en av avlänkningsplattorna). Anodspännigen får
emellertid ej gärna sänkas under 300 voit, emedan
skärmen då kan laddas upp negativt, så att inga elektroner
nå fram till densamma. Med potentiometrarna P2 och P3
kan man centrera bilden på skärmen. P4 och P5 reglera
spänningarna på första anoden och gallret och alltså
oscillogrammets skärpa resp. ljusstyrka. P3 kan lämpligen
kombineras med strömbrytaren Si. Härvid måste man
ovillkorligen koppla på så sätt, att då man slutit Si
gallerförspänningen är så stor som möjligt. Om man
kopplar på det motsatta sättet, brännes skärmen sönder, då Si
tillslagits och röret börjar bli varmt. Man bör vidare
tillse, att punkten mellan R3 och P-, förbindes med rätt
sida av glödtråden enligt schemat.
Oscillogram i naturlig storlek, fotograferade på skärmen till den
i artikeln beskrivna oscillografen. Till vänster vågform hos
50-periodigt växelströmsnät, till höger en Lissajou-figur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
