Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ... - Ultrakortvågsmottagare, superregen., 2 rör av 6,3 V typ, 2.7—11 m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
POPULÄR RADIO
P
enna mottagare är speciellt byggd för
avlyssning av amatör- och experimentstationer på
ultrakorta vågor. Mottagaren täcker ett
frekvensområde av ungefär 112—28 Mc/s, motsvarande ett
våglängdsområde av 2,7—11 meter.
Av schemat framgår att detektorn är superregenerativt
kopplad och åtföljd av ett transformatorkopplat
lågfre-kvenssteg. Detektorröret alstrar själv pendelfrekvensen.
Båda rören äro amerikanska 6,3 volts metallrör av typen
6C5. Som detektor kan även 6J5 med fördel användas,
vilket har större branthet än 6C5. Motsvarande rör i glas
bör ej användas, enär ledningarna i dessa rör äro längre
och förlusterna därigenom bli större.
Högfrekvensdelen är så gott som uteslutande byggd av
delar av märket »Eddystone». För att nedbringa
»handkapaciteten» har avstämningskondensatorns axel förlängts
med ett pertinaxrör. Spolen samt antennanslutningen äro
monterade på isolatorer av frekventa. Detektorns
rothållare, avstämningskondensatorn C,, trimkondensatorerna
Fig. 1. Mottagarens kopplingsschema.
Drosseln HFC kan ofta anslutas till
detektorns anod i stället för till ett
uttag på spolen. Stämkretsen blir
automatiskt jordad i en punkt, nämligen
mittpunkten mellan anod-katod - och
galler-katod-kapaciteterna. Dessa
kapaciteter äro på ultrakortvåg tillräckligt
stora för detta ändamål. Gallerläckan
är ansluten till pius anodspänning men
kan ibland med fördel anslutas till
katoden på vanligt sätt.
Ui<v-
MOTTAGARE
med superregeneration
Av N. Ingvar Söderquist, Bofors
Ci och C3 samt HF-drosseln måste ha isolation av
frekventa eller av material, som har liknande elektriska
egenskaper. Ebonit- eller pertinaxisolation är ej att
rekommendera på dessa höga frekvenser. HF-drosseln består av
50 varv 0,3 mm emaljerad koppartråd, lindad på en
glasstav med en diameter av 5 mm. Drosselns anslutning till
spolen får man prova sig till. Ofta går det bra att ansluta
drosseln direkt till detektorns anod. Detta är gjort i
modellapparaten.
Återkopplingen regleras med potentiometern R2. Skulle
ej detektorn från början verka superregenerativt, får man
justera kapaciteten hos gallerkondensatorn Cz till ett
lämpligt värde. Gallerläckan Rj bör ha stort motstånd,
5 à 20 MQ. I modellapparaten har en »läcka» på 10 MQ
använts. Antennen kan kopplas lösare eller fastare genom
C3, vilken i likhet med Cä är en trimkondensator. I stället
för kapacitiv antennkoppling kan med fördel induktiv
koppling användas, varvid en spole om 3 varv och med
en diameter av 20 mm placeras intill avstämningsspolen.
Båda spolarna kunna lindas med 1,5 mm tråd.
Ungefärliga data för avstämningsspolen återfinnas i nedanstående
tabell.
Chassiet göres lämpligast av 1,5 mm aluminiumplåt.
Det har dimensionerna 200X240 mm med en bockad kant
Ci=20 pF.
C,=100 pF.
C,=25 pF.
Ct=2 000 pF.
C>=1 uF, 500 V.
Ce=25 /uF, 25 V.
C7=5 000 pF.
Ri=5 à 20 MQ.
R,=50 kQ, 0,5 r.
Rs=50 kQ, 1 W.
Rt = 0,5 MQ, 0,5 W.
R5 = l kQ, 0,5 r.
V,=6C5 eller 6/5.
V2=6C5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
