Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ... - Nya batteri- och resemottagare från Skandia - Siemens’ konsertgrammofon (»Kammermusikgerät»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
119
RADIOINDUSTRIENS NYHETER
Siemens demonstrera sin konsertgrammofon för pressen.
Helt nyligen voro vi av Elektriska Aktiebolaget Siemens inbjudna
att övervara en demonstration av Siemens’ »Kammermusikgerät»,
en radiogrammofon av det mest exklusiva slag. Demonstrationen
ägde rum i en stor salong i Restaurant Gillets festvåning. Siemens
i Stockholm har tagit hit denna apparat för att visa, hur långt
man numera kommit på det elektroakustiska området.
Apparaten i fråga har konstruerats med tanke på att
åstadkomma en återgivning av musik, så nära lika originalet som
möjligt. Vid radiomottagning blir det närmast fråga om
lokalmottagning, och bandbredden hos högfrekvensdelen har gjorts så stor,
att frekvenser upp till 10 000 p/s slippa igenom. Bandbredden är
emellertid reglerbar, så att även avlägsna stationer kunna avlyssnas.
Vid grammofonåtergivning beror resultatet kanske allra mest på
nålmikrofonen eller pick-up’en, och denna är här av en mycket
fulländad typ med stort frekvensområde. Dessutom har den en
permanent safirnål, som gör nålbyte överflödigt. Flera tusen
skivor kunna enligt uppgift spelas med samma nål, utan att någon
slitning av densamma kan förmärkas. Skivorna slitas också mycket
obetydligt, säges det, vilket beror på att nåltrycket är mycket
litet, ca 30 gram, och nålen ytterst lättrörlig i sidled, så att den
lätt följer spårets modulering. Skivorna påstås kunna spelas flera
hundra gånger utan märkbar försämring.
Lågfrekvensförstärkaren är givetvis konstruerad enligt
modernaste principer. Två trioder AD1 i push-pull giva en distortionsfri
utgångseffekt av ca 10 W. När man hör de kraftiga bastonerna,
förvånar man sig över att 10 W räcker till för en sådan
återgivning, men Siemens äro ju specialister på högtalare med hög
verkningsgrad, så att här finner man förklaringen.
Apparaten har ej mindre än tre högtalare, en för basregistret,
en för mellanregistret och en för det högre registret. Bashögtalaren
har 60 cm diameter, och könen drives via en hävstångsanordning,
för att man skall få lämplig anpassning till svängspolen.
Högtalaren för det högre registret är ytterst liten och försedd med en
fast kägla, som sprider ljudvågorna utåt sidorna, detta för att
undvika att de höga frekvenserna gå ut i ett smalt knippe. De
tre högtalarna äro försedda med filter, som dirigera de olika
frekvenserna till rätt högtalare.
Beträffande resultatet av demonstrationen kunna vi utan
överdrift säga, att apparaten presterade den bästa återgivning av
grammofonmusik som vi hittills hört. På skivteknikens nuvarande
ståndpunkt var återgivningen kanske till och med nästan för bra.
Härmed mena vi, att genom den ytterst rena och naturtrogna
återgivningen, bl. a. i basregistret, jämnställde man återgivningen med
originalet och kunde ej riktigt förlika sig med den dämpning av
de högsta frekvenserna, som var nödvändig för att nålraspet ej
skulle framträda störande. Här gjorde sig alltså svagheterna hos
den nuvarande grammofonskivan starkt gällande. Bastonerna
påminde om dem man får från en Ilammond-orgel, vilket ej vill säga
litet, men de stodo givetvis i proportion till hela det övriga
tonregistret. (I allmänhet återgivas ju bastonerna för svagt vid
grammofonreproduktion.) Pianomusik återgavs alldeles utmärkt.
Lokalen var ej alldeles idealisk; dämpningen kunde med fördel ha varit
större. Vid avspelning av en sångskiva skallade därför ibland
tonerna mellan väggarna, men det var uteslutande lokalens fel.
Den ovan omtalade begränsningen av tonomfånget uppåt, som
är nödvändig vid avspelning av en grammofonskiva, bortfaller
givetvis vid radiomottagning från en närbelägen station, förutsatt
att störningsnivån på mottagningsplatsen är låg. Tyvärr var detta
ej fallet här, varför man inskränkte sig till reproduktion av
grammofonmusik.
Vid val av skivor måste man vara mycket kritisk. Endast de
allra bästa inspelningarna kunna komma ifråga, ty en
reproduktionsapparat som denna avslöjar lätt bristerna.
Skandias resemottagare.
Vi införa här nedan illustrationer av de i föregående nummer
omnämnda batterimottagarna från Elektriska Aktiebolaget Skandia,
vilka illustrationer på grund av utrymmesbrist ej kunde införas
i aprilnumret.
Skandia Reseradio »Modell 38».
Skandias stationära batterimottagare, »Standard KB 710».
Skandia Resesuper 438.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
