Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
POPULÄR RADIO
Fig. 3. a: anordning jör inställning av nollnivån. b: diodkoppling
för bestämning av modulationsgraden (metod A).
som visas i fig. 1 (streckad linje). Om bärvågsamplituden
varierar mellan värdena Vi och V2, blir
modulationsamp-lituden (Vs—V0), respektive (V0—Vi) eller vid
sinusfor-mad modulation V2 (Vt—Vt). I detta fall definieras
modulationsgraden m i procent sålunda:
Vq-VI
Vo
■ 100 %"
(1)
Är ej (Vi—V0) = (Vo—Vt), kan man skilja på
modula-tionsgrad för positiv och negativ halwåg:
rrip = ——— • 100
riin
Vq-VI
K
■ 100
(2)
(3)
För Vi lika med noll respektive V0 får man vid
sinus-formad modulation de båda gränsfallen rn= 100 % och
771 = 0 %.
3. Mätning av modulationsgraden med rördemodulator.
Metod A: Anordningens huvuddel utgöres vanligen av
en lineärt arbetande likriktare, som ger en mot
modula-tionsenveloppen svarande tonfrekvent komponent. I fig. 2
har visats en sådan likriktare med diod, till vilken den
modulerade bärvågen införes över en anordning för
spänningsreglering. Till förmån för lineärt verkningssätt får
dioden arbeta med rätt stor inspänning, varjämte
belastningsmotståndet R göres relativt stort. Kondensatorn C
får ej väljas större än att övre gränsfrekvensen tillåter
demodulering av hela tonfrekvensregistret.
I motståndet R erhålles vid frånslagen modulation en
likström, som direkt svarar mot medelvärdet Vo hos
bärvågen. Likspänningsfallet över R regleras alltid med hjälp
av spänningsregulatorn till ett visst värde, som utgör
noll-nivå vid bestämning av modulationsgraden. För fixering
av likspänningsfallet vid nollnivån kan anordningen
enligt fig. 3 a användas. Här är galvanometern inkopplad
mellan fixa punkter, så valda, att nollutslag erhålles, när
övre änden av R har samma potential som punkten O på
potentiometern P. När man genom spänningsreglering fått
sagda potentialvillkor uppfyllt, kan G bortkopplas för att
i stället inlänkas i serie med en diod mellan de båda
noll-potentialställena enligt fig. 3 b. Vid tillslag av
modula-tionen visar instrumentet ett visst utslag, och den ökning
av negativa spänningen på anoden, som erfordras för
återföring av utslaget till det ursprungliga värdet och som
åstadkommes med P utgör modulationsspänningens
maximalvärde för positiv halvperiod. Nu svarar ett visst
ampli-tudtillskott till spänningen över R mot en bestämd ökning
av potentiometerspänningen, varför potentiometern kan
kalibreras direkt i procent modulation, mp. För mätning
av modulation för negativ halvperiod, mn, ompolar man
dioden och galvanometern, så att katoden blir vänd mot
R. För kompensation får man då föra
potentiometerutta-get nedåt utefter den undre motståndsdelen, som analogt
med den övre graderas i procent modulation. Tydligen
kan man enligt schemat fig. 3 b mäta modulationsgrader
mp större än 100 %, t. ex. 120 %.
Om så visar sig erforderligt inlägges ett lågpassfilter
efter den första diodlikriktaren, så att högfrekvensen
hindras inkomma på den andra.
Med en dylik modulationsmeter kan man mäta
modulationsgraden på få procent när. Största noggrannhet
erhålles vid hög modulationsgrad och låg
modulations-frekvens.
Metod B: Vid denna metod, som angivits av Van der
Pol, användes en koppling enligt schemat fig. 3 b, där
såsom förut den modulerade bärvågen tillföres en
föregående diod. Är till en början potentiometern P fullt
neddragen, erhålles en viss anodström. Skjutes
potentiometer-kontakten uppåt, reduceras denna anodström till värdet
noll, vilket inträffar vid en spänning V2, som avläses på
en över potentiometeruttaget inlagd voltmeter (prickad i
figuren). Tydligen mätes V2 från en nollnivå enl. fig. 4 a.
Vi ha då ansett att villkoret 7a = 0 har uppfyllts, när
katoden med hjälp av P bringats upp till samma potential
som anoden erhåller över R — ett antagande som ej
medför större fel om spänningen över R är stor och
modulationsgraden ej alltför liten.
Neddrages P ånyo och ompolas rör och galvanometer,
så får anoden på grund av spänningsfallet över R en
negativ potential, varför instrumentet ej visar något utslag.
Fig. 4. Värden på potentiometerspänningen i kopplingen fig.
3 b, använd enligt Van der Pol för mätning av modulationsgraden
(metod B).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
