Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. December - Sidor ... - Mätning och bedömning av rundradiomottagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
POPULÄR RADIO 256’
MÄTNING OCH BEDÖMNING
av rundradiomottagare
II. Mottagarens injustering för mätning
Av civilingenjör H. Stockman
(Tekniska Högskolan, Inst. för radioteknik)
I juninumret påbörjades en artikelserie om
mätning och bedömning av rundradiomottagare, vilken
här fortsätter med ett avsnitt om hur mottagaren
iordningställes för mätning.
Ønnan mottagaren kan underkastas de prov och
mätningar, enligt vilka den senare skall bedömas, måste
en hel del föreskrifter iakttagas beträffande dess
driftstillstånd, manöverorganens inställning m. m.
Man förutsätter vid dylika prov, att mottagaren endast
får göras till föremål för sådana inställningar och
justeringar, som ifrågakomma under dess normala
användning. Vidare skall mottagaren arbeta med den av
fabrikanten föreskrivna rörserien. Innan mätningarna
påbörjas, bör mottagaren ha varit ansluten under normala
arbetsförhållanden till avsedd strömkälla eller strömkällor
under minst en kvarts timmes tid, så att
fortfarighetstillstånd är för handen.
För batterimottagare gäller, att nya batterier med de
data som fabrikanten föreskriver skola användas. Finnas
inbyggda batterier, skola dessa kontrolleras. För
förhöjning av anodbatteriets inre motstånd, motsvarande dess
åldring, inkopplas ett seriemotstånd av storleken 1 ohm
per cell intill negativa polen. Vid nolluttag ett stycke in
på batteriet ersättes den del av anodbatteriet, som lämnar
gallerförspänning, lämpligen med ett ekvivalent, separat
gallerbatteri. Alla batterier anslutas med korta sladdar
av erforderlig area.
För kontroll av mottagarens stabilitet inkopplas vid
Fig. 1. Anordning för mätning av distortionsfaktorn hos
växelströmsnät. Om övertoner finnas, gör instrumentet större utslag
med omkopplaren i läge 1 än i läge 2. Dimensioneringsvillkor:
l/R=2nfC. (f betecknar nätfrekvensen.)
ett speciellt prov ett seriemotstånd om 10 ohm per voit.
För nätmottagare gäller, att de skola anslutas till
föreskriven spänning, som hålles konstant på + 2 °/o under
hela provet. Ett växelströmsnät, som skall kunna användas
som strömkälla, måste giva nära sinusformad ström. Man
kan här ånge avvikelserna från sinusformen genom den
s. k. distortionsfaktorn (i Amerika: »differential
distortion factor»), som ej får överstiga värdet 1,05. Mätningen
företages med den i fig. 1 visade kopplingen, där
kondensatorn C och motståndet R dimensionerats så, att
villkoret \/R=2njC uppfylles. A är en
termomilliampere-meter med litet motstånd relativt R, och / är
växelströmmens frekvens (vanligen 50 p/s). Med omkopplaren O i
respektive lägen 1 och 2 uppmätas strömmarna lc och
Ir. Distortionsfaktorn d definieras såsom kvoten
Ic_
/«’
Den här tillämpade metoden för distortionsmätning är
särskilt användbar vid nätfrekvens. Impedanserna R och
\/2jrfC giva samma utslag på amperemetern vid
sinusformad ström. Detta är ej fallet, då strömmen innehåller
övertoner, i det kondensatorns impedans är lägre för
dessa, varför utslaget blir större med omkopplaren O i läge
1 än i läge 2. Enligt formeln ovan jämför man direkt
de båda strömmarna.
d =
Fig. 2. General Radios uteffektmeter 583—A. Med rattarna till
vänster kan impedansen varieras mellan 2,5 ohm och 20 000 ohm,
och med ratten till höger inställes instrumentet för fullt utslag
vid 5, 50, 500 eller 5 000 mW.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
