Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, reste jag verlden omkring flera hvarf,
ack, fåfängt! ej funnes ett par
så talande ögon! De talte ej slarf,
nej, himlen blott vet hvad det var,
de drömde och talte i drömmen förvisst
om englarnes oskuld och menskornas list.
Så mörka och glödande! — O, hvilken glöd!
Ett eldkol med sorgflor behängdt,
dock blida, som jagade dufvans i nöd,
då gallret till buren är stängdt.
„En tärna från Södern, hon gästar vår Nord“ —
jag tänkte — „förstår af vårt språk ej ett ord“.
Jag svarfvade nu på fransyska en fras,
jag påtog min sötaste min;
dock fåfängt spenderade jag all min grace,
kamraten förstulet sitt grin.
Hon teg och kröp samman i hörnet så skygg;
jag bugade vördsamt; — den hulda blef trygg.
På tyska, på engelska sökte jag nu
att sätta ett samtal i gång,
en fras italienska, så präktig som sju,
tillfälligtvis lärd i en sång,
jag slungade djerft mot min marmorstaty.
Förgäfves! — Hon tycktes mig hata och sky.
„Den stumma från Portici“ — hviskade torrt
min reskamrat — „Låt oss gå på
med historietter af lättaste sort,
som henne att rodna förmå.
Ej döfstum hon är, nej, blott stum utaf nyck,
snart munnen skall tala i läpparnes ryck.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
