Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
fade nu Gottfrid, som ovillkorligen tumlade några
Bteg tillbaka och grep sig med handen mot hjärtat.
Nu kände han igen henne!
»Är det möjligt — Liska — Anna Polatowskas
dotter 1»
»Jo, jo,» skrattade Henrik Petermann bittert:
»Liska Polatowska . . . just hon är det!»
»I denna dräkt — i detta sällskap?!»
»En usling — en skurk har bragt henne därhän!
Ni känner honom, herr kandidat. Men han skall få
vedergälla detl Han och hela hans förnäma anhang!»
Liska vandrade med ängsliga ögon från den ene
till den andre. Så sprang hon plötsligt upp och ville fly.
Men Henrik Petermann grep henne i armen.
»Stanna här, Liska!» ropade han. »Nu
undkommer du mig inte mer!»
Flickan ville slita sig lös. En brottning uppstod.
»Släpp mig lös,» jämrade hon. »Jag vill gå...»
»Du kommer inte härifrån — du stannar här.
Jag har lofvat din mor att skicka hem dig. Du blir
här, till dess din mor kommer för att hämta dig.»
»Släpp mig -— släpp mig!»
»Nej, tusen gånger nej!»
Han slungade flickan tillbaka från dörren, så att
hon tumlade omkull nedanför bädden. Hon blef
liggande på knä och sträckte bönfallande armarne mot
Gottfrid, men då hon ej heller i hans bleka ansikte
läste något medlidande, slog hon händerna för
ögonen och brast ut i krampaktig gråt.
»En frukt af ert sjangtila umgänge, herr
kandidat,» sade Henrik Petermann med etsande hån, i
det han satte sig vid bordet och trotsigt stödde
kinden mot sin knutna hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
