- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
64

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

på henne en sorgsen, förtviflad blick och fortfor med
en röst, till hälften kväfd af vredens tårar:

»Jo, Liska, jag har älskat dig, och äfven du höll
mig kär. O, det var lyckliga dagar, dem vi då
till-bragte i Ödemarkens skogar. Minns du det ännu,
Liska? Kommer du ihåg, när vi stodo på
Invalidberget, vid ruinerna af kyrkan och eremithyddan, och
sågo ut öfver den vida, sköna, härliga jorden? Vi
drömde om en skön värld — om en ljus framtid —
om ett rikt lif. Vi ville arbeta, till dess vi hade
sammansparat en liten summa; med den skulle vi så
inreda en verkstad och ett litet varmt bo för oss bägge
och fortsätta att arbeta och fortsätta att spara och
vara lyckliga, nöjda och lyckliga — allt det dar är
nu förbi, Liska 1 För alltid förbil — Du for till
staden för att taga tjänst, du ville inte komma på
fabriken, du tyckte det var för smutsigt där, för
simpelt och hvardagligt, du ville ha tjänst hos ett fint
herrskap, i ett förnämt hus, där allting går fint och
städadt till. Ack, Liska du längtade efter ett annat
lif än en simpel arbetarhustrus, och det var ditt
för-därf.»

»Sluta, Henrik, jag bönfaller, sluta!» snyftade
den olyckliga, lyftande sina sammanknäppta händer,
för att åter sjunka tillbaka i sin förra förtviflade
ställning, då han hårdt och brutalt forfor: »Nej, jag
slutar inte! Det måste engång fram, hvad som trycker
mig på hjärtat, och prästen här må höi^a min bikt.
Du for till staden, Liska, och du har fått, hvad du
eftersträfvade. Du kunde snart svassa omkring i
sidenkjolar, ja, du låg till och med på sidenkuddar, du
slog dig ned vid rikt dukade bord, du besökte
teatrar och konserter, du hade allt, hvad ditt hjärta
åtrådde — men bara för en kort tid, flicka, ty han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free