- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
92

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

elände. Kanske har jag sett mer af den saken än
ni, som endast strukit omkring bland laster och brott
här i millionstadens nästen. Men jag vill ej förebrå
er därför eller fördöma er. Jag har medlidande med
er, jag vet, att ni ha orsak till den hatfullhet, som
jäser i edra hjärtan. Jag skulle vilja hjälpa er, råda
er, om jag inte vore en arm, svag människa liksom
ni själfva. Därför kan jag endast bjuda er min tröst,
Jesu Kristi tröst, hans som sade: ’Saliga äro de
fattiga, ty de skola se Guds rike’!»

»Hvad kraxar kajan?» skrek samma hesa stämma
som nyss.

»Tyst, Ludde,» ropade flere. »Den unga herrn
menar väl, och en predikan hör man inte alla dar
för intet. Låt’en prata!»

»Ja, låt svartrocken predika!» skränade mängden.

»Och om I äfven hånen och begabben,» fortfor
Gottfrid, upprörd och likväl fylld af öfverlägset lugn,
»så vill jag ändå inte höra upp med att hålla fram
för eder vår herres och mästares bild, den korsfästes
bild, hans, som gaf sig själf till ett oifer, och som
dog för all världen, bilden af honom, som var
ringare, fattigare, mera föraktad och försmådd än den
sämste af eder, men som dock aldrig trotsigt reste
sig mot den högstes vilja, som vände den högra
kinden till, när han mottog ett slag på den vänstra, som
förlät sina smädare och sina bödlar, som lefde bland
de ringaste och eländigaste af folket och dock var
större, lyckligare och ärorikare än världens konungar
och furstar. I sitt lifs mörkaste stunder bevarade
han sitt förtröstände sinne, tron på den högste, den
allsmäktige, den allgode. Han var olösligt förenad
med Gud ■— han förtröstade orubbligt — han lefde
och verkade i denna tro, och han var lycklig trots sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free