Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
»Bah^ börja nu iote med den gamla litanian.
Jag hörde edra ord nyss, de voro nog rasande vackra,
men gagnlösa ...»
»Gagnlösa för dem allenast, som icke vilja höra.»
»Och jag vill inte höra! Lämna mig nu ifred.»
»Följ med mig. Jag skall förbinda och hjälpa
er. Hur kom ni med bland de upproriske?»
»Fråga inte! — Hunger gör inte godt!»
»Är ni hungrig? — Kom då med mig, jag skall
mätta er hunger — er lekamliga och er andliga
hunger. Kom . . . jag ber er därom ...»
Henrik Petermann betraktade Gottfrid forskande.
Denne sträckte händerna emot honom och med mild
stämma upprepade: »Jag ber er därom — kom
med mig ... jag vill hjälpa er, jag vill vara er
broder ...»
Då brast han plötsligt ut i ett ondskefullt skratt
och stötte häftigt och brutalt tillbaka den unge
prästens bedjande utsträckta händer.
»Hellre vill jag svälta ihjäl som en hund,»
ropade han med hes stämma, »än jag mottar en beta
bröd af eder.»
»Men hvarför det? Hvad har jag gjort eder?»
»Hvar har ni gjort af Liska?»
»Jag har sändt henne åter till hennes moder.
Hon är nu sedan några dagar åter tillbaka i
Odemarken, och jag hoppas, att hon skall glömma sitt
syndiga lif och åter bli lycklig.»
»Lycklig!» hånskrattade Henrik. »Nå, då önskar
jag er och henne all lycka — den lycka, som
prästerna predika, vill jag inte ...»
»Men, Henrik Petermann. . .»
»Släpp mig! Där komma edra bröder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
