Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
ortodoxa partiet. Men hvad har det med kandidat
Hilgers att göra?»
»Jag ville endast förutskicka det, på det jag inte
naå misstänkas för ofördragsamhet, om jag tillstår,
att kandidat Hilgers uppträdande förefaller mig ganska
märkvärdigt. Han beter sig, som vore han
själasörjare i Bruksbyns och Ödemarkens församling. Han
besöker de sjuka, de fattiga, han umgås med de
djupast sjunkna och farligaste individer, Invalidens hjon
— ni känner nog de gamla fyllbultarne, herr baron
— äro hans ständiga följeslagare, hans lifvakt skulle
jag vilja säga, och hvad som är värst af allt^ han är
vän i huset hos den katolska kvinnan^ polskan Anna
Polatowska, hvars dotter Liska för några månader
sedan kom tillbaka från Berlin som — förlåt mig, mina
damer! — som en sjunken, en förlorad — en
gat-slinka, rent ut!»
>Ni berättar mig underliga saker, herr pastor,»
sade baron von Brandt och lade förvånad ned knif
och gaffel. Skulle Hilgers ha glömt sig ända
därhän?»
»Hur är det med er, Hans Henning?» hviskade
Christel till den unge officern. »Ni blir så blek!
Felas er något? O, jag ber, käre vän, säg mig. . .»
»Visst inte, Christel^ mig fattas ingenting.»
»Skola vi gå ut och spatsera litet i parken?»
frågade Christel med ett smäktande ögonkast.
»När vi rest oss från bordet...»
»Ack ja. . . det är så härligt i den vårgröna
parken.»
»Jag vill inte anklaga någon, inte döma någon,»
fortfor kyrkoherden, »det är inte min vana, men jag
fruktar, att herr Hilgers har låtit föra sig för långt
vid sina bemödanden att hjälpa folket. Han upp-
P(yrtvaktar sonen. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
