Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
föresatte sig att låta år förgå, innan han åter skulle
gifva Christel något tillfälle till
tu-man-hands-förtrolighet. Då skulle nog saken klarera sig af sig själf.
Han fattade därför Christels lilla knubbiga hand
och sade i vänlig ton: »Är jag verkligen så stygg,
Christel? Är det inte snarare de stygga
omständigheterna, som stå skiljande oss emellan? Står det väl
i min makt att ändra dessa omständigheter?»
»Ack, Hans Henning!» suckade Christel
smäk-tande och lutade hufvudet mot hans skuldra. »Jag
är ofta mycket, mycket olycklig.»
»När du tänker på mig också, Christel?» frågade
Hans Henning, slog armen om hennes lilla, yppiga
gestalt och drog henne närmare intill sig.
»Nej, nej, inte då, du min ende älskade!»
Hon lade armarne om hans hals, smög sig tätt
intill honom och mottog utan motstånd hans kyssar.
Så slöt hon ögonen, gömde ansiktet vid hans bröst
och hviskade: »O, nu skulle jag vilja dö!»
Hans Hennings begär flammade upp på nytt, då
den unga, blomstrande flickan viljelöst gaf sig hän i
hans armar. Hårdare, hårdare omslöt han henne,
allt hetare och vildare blefvo hans ömhetsbetygelser.
»Där står en bänk, Christel,» hviskade han. »Skola
vi hvila oss där ett ögonblick?»
»Ja — men din far — Hilma —?»
»De äro långt förut — vi hinna upp dem sedan.
Kom, Christel, min älskling...»
Han drog ned henne på bänken och omfamnade
henne med stormande lidelse.
»Ack Hans Henning, hur högt jag älskar dig!
Jag kimde göra allt för dig, min älskade!»
»Jag kommer till dig i kväll,» hviskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
