Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senare delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
tusen gånger nej! Men ni kan heller inte vilja det,
ni, som tändt den första tanken på detta offer i mitt
hjärta, som närde offerflamman med edra blickar,
edra allvarsamma ord, ert föredöme ... Ni har ju
länge vetat det, Hilma, att jag älskat er! Att jag,
för att äga er, eftersträfvade allt detta världens goda!
Men ni försmådde min kärlek — ni föraktade min
kärlek den gången, då jag trodde mig vara på väg
till lyckan. Då vågade jag inte tala till er om min
kärlek — i dag vågar jag det -— i dag, då jag har
bragt min kärlek till offer för en högre kärleks skull.»
»Ni älskar mig inte mer?»
»O, Hilma, fråga ej! — Just därför att jag nu
älskar er innerligare, varmare, djupare än någonsin,
därför att jag nu lärt känna ert väsen, er själ till
hela dess djup och skönhet, just därför får jag inte
vända åter på den väg, jag engång lämnat.»
Hilma hade betäckt ögonen med handen för att
dölja sina frambrytande tårar.
»Hilma, tala till mig,» bad Gottfrid.
Hon reste sig och räckte honom båda händerna,
under det ett himmelskt förklaradt leende lyste från
hennes ansikte.
»Jag tackar er, Gottfrid,» sade hon djupt rörd.
»Jag tackar er för edra ord, för er kiirlek. Fortsätt
er väg, den för till lyckan — farvill, och må Gud
vara med er . . .»
»Och er far?!»
»Låt det blifva min sak. Unna mig att äfven
en smula få arbeta med på er lycka. — Farväl —»
Ännu en viirm^ mjuk handtryckning, så skilj des
de. Gottfrid blickade efter den smärta gestalten, som
tycktes smälta sammnn med solens gyllene skifva,
där hon just sänktes bnkom bergen, uppslukas i afton-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
