Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäktig en målmedveten planläggning och ägde en betydande
receptiv förmåga, blevo hans studier snabbt fruktbärande.
Såsom förut är nämnt fick Waldenström under studietiden
i Uppsala en del goda intryck av C. O. Rosenii framställning
av frälsningssanningarna. Själv tänkte han dock ej bli någon
»läsare». Därtill voro fördomarna mot dessa föraktade
människor allt för djupt rotade även hos honom. Han berättar
själv, att då han skulle tillträda sin första plats som
informator hos landshövding Skjöldebrand i Kalmar och på resan
ner träffade landshövdingen i Stockholm, blev han av denne
varnad för läseriet. Waldenström lugnade honom då med
att tala om, huru högt betyg i teologi han hade i
studentexamen. Emellertid hade en troende moster till W. skickat
en bibel med honom, då han lämnade hemmet och skulle ut
på egen hand i livet. Denna ville han läsa, icke för att bliva
en troende människa utan för att finna de motsägelser i
Skriften, som han hört talas om. Vad han sökte, fann han
icke, men det han icke sökte, fann han, liv och frälsning.
Efter en tids bibelläsning köpte han ett exemplar av Johan
Arndts Sanna Kristendom och blev på det sättet dragen till
Herren, som han själv uttryckte det. Vid denna tid
tjänstgjorde i Kalmar en troende lärare vid namn Horn, vilken
sedan blev prost på Öland. Dennes sällskap sökte W. De voro
tillsammans i lärarens hem och sökte andlig uppbyggelse
genom läsning och sång till musik på ett »psalmodikon».
Redan nu vaknade hos Waldenström ett behov att få göra
andra människor delaktiga av samma lycka, som han själv
erfarit. Därför började han på kvällarna gå till fattighuset
för att läsa och bedja med de människor, som där hade
sitt hem.
Nu bröt stormen lös. Waldenström skildrar själv vad som
tilldrog sig på följande sätt: »Landshövdingen hade kommit
underfund med att jag ’hade bedragit honom’, såsom han
sade. Jag hade ’lovat honom’ att icke bliva läsare, och ändå
hade jag blivit det. Han hade fått höra, att jag brukade om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
