Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 14. Angående förändring i Kungl. förordningen rörande prästerlig befordran och tillsättande av prästerliga tjänster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den nu nämnda rättigheten, men kunde ej berättiga henne till
annat eller mera än prövningsrätt, och detta på helt objektiva
grunder av den valdes lämplighet; så mycket mindre, som hans
lämplighet till ämbetet förut blivit prövad genom den eller de examina
han för detta ändamål inför stiftsstyrelsen undergått. Den tredje
synpunkten vore, i jämförelse med de båda föregående, av så
djupt underordnad betydelse, att den alldeles icke finge tagas i
betraktande, i synnerhet som det även nu kunde inträffa, att en
nitisk och försiktig prästman kan förbliva obefordrad, och det vore
hårt för församlingen att nödgas mottaga en präst, som den ej
skulle vilja hava och således kunde slippa ifrån, om
befordringslagarna vore annorlunda. Det vore visserligen sant att, även om
de i motionerna föreslagna ändringarna antagas, det kan inträffa,
att församlingens majoritet kan påtvinga dess minoritet präst, men
dels måste vid alla val minoriteten finna sig i ett dylikt öde, dels
vore detta dock ej detsamma, som nu är möjligt, att nämligen
majoriteten i själva verket ej är majoritet utan minoritet, enär den
endast är majoritet i fråga om egendom, men ej i fråga om
personernas antal. Vid prästval vore ej fråga om att bestämma
utgifter — i avseende på ekonomiska saker kunde talaren
ingalunda gilla den lika rösträtten — utan om någonting helt annat,
om att bestämma, vem som skall bliva församlingens själasörjare.
Om ock mötet redan beslutat att skriva till K. M. och anhålla om
revision av de prästerliga befordringsvägarna, så kan väl däruti
ej ligga något hinder för att i nu förevarande fråga fatta beslut,
och det skulle se besynnerligt ut, om mötet skulle skjuta ifrån sig
varje fråga, även vad angår dess förberedande och utredande, till
K. M. utan att självt yttra sig i saken. Med ett sådant förfarande
skulle ock, trodde talaren, K. M. känna sig ganska litet belåten.
Man hade sagt, att genom utsträckning av rösträtten mindre
upplysta personer skulle komma in bland de valberättigade, men om
så bleve förhållandet, så vore detta i sin ordning, ty vilka voro
väl de, som fylla våra kyrkor, om icke dessa, och det inträffade
ej alltid, att de i världsliga saker förnumstigaste även i andliga
saker voro de klokaste. Det vore visserligen sant, att
utsträckningen ej vore fullt genomförd; men utskottet, som anmärkt detta
mot motionerna, hade självt, då det bland skälen för sitt förslag
att vid valet tillämpa de i Kungl. förordningen om kyrkostämma
givna bestämmelser i avseende på rösträtten, anfört, att valrätten
därigenom blir mera utvidgad, ifrån dess ståndpunkt sett, gjort
sig skyldig till samma inkonsekvens, som den det förebrått
motionärerna för. Talaren ville dock taga steget fullt ut, utsträcka röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
