Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Kyrkomötet 1868 - 17. Om ordalydelsen i prästeden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av rådman A. W. Björck från Göteborgs stift, som tillstyrkt bifall till
Rydbergs hemställan om bibelns fullständiga och enda auktoritet
i trosfrågor; och slutligen
av professor S. Ribbing från Uppsala stift mot bibehållande av
slutorden : »så sant mig Gud hjälpe till liv och själ», och föreslog dess
utbytande mot en bön om Guds hjälp att fullgöra sina löften.
Då ärendet förekom i Kyrkomötet, öppnades diskussionen
av Victor Rydberg, som bl. a. yttrade:
»–––Den motion, jag haft äran att för kyrkomötet framlägga,
innehåller tvenne med varandra sammanhängande moment: en önskan,
att ederna, som kyrkolagen föreskriver på symboliska böckerna, mä
ersättas med enkla löften, samt en önskan, att dessa löften må så
formuleras, att den protestantiska skriftprincipen, som betryggar den.
heliga Skrifts rätt och den bibliska forskningens oberoende, må
tydligare framhållas. Till intetdera av dessa önskemål har utskottet
tillstyrkt bifall på det skäl, att eden själv ej är annat än ett löfte
med åberopande av Gud som vittne, och då enligt utskottets så väl
som min egen åsikt, varje löfte av sedligt innehåll är avgivet inför
Gud, reducerar sig skillnaden mellan ed och löfte till en rent formelL
Men i detta fall, mina herrar, har eden framför det enkla löftet, som
jag förordat, intet annat företräde än jus primi occupantis, den rätt
till platsen, som tillkommer förste innehavaren. Frågan är då, om
icke detta företräde motväges av betydelsefullare betänkligheter. En
sådan betänklighet ligger onekligen däri, att vår religions stiftare och
dess urkunder lägga vikt på den formella skillnaden mellan ed och
löfte och föredraga det senare framför den förra, ja, vad privatlivet
angår bestämt utdöma eden. Denna betänklighet har ock blivit påpekad
i en reservation, som en av utskottets ledamöter, herr professor
Ribbing, avgivit. Han förordar, att de i främsta rummet betänkliga orden :
så sant mig Gud o. s. v. må ur eden utplånas. Sker detta, har
onekligen det mål, till vilket jag i denna punkt önskat komma, blivit i det
närmaste vunnet. Vad angår mitt andra önskemål, har utskottet
visserligen avstyrkt även det, men jag är utskottet uppriktigt tacksam
därför att det låtit sitt avstyrkande utlåtande åtföljas av en
motivering, som kraftigt framhåller den princip, för vilken jag här
uppträtt, de symboliska böckernas underordnade ställning, varav följer
den teologiska forskningens oberoende av dem. — Tal. slutade med
att förklara motionens syfte ej vara bekännelsefientlig, ej heller bestå,
i utkastande av ett upplösande element, utan dess mening vore att
genom friheten ena. Vid detta borde man ihågkomma Augustini ord ^
Enhet i det nödvändiga, frihet i det tvivelaktiga, välvilja framför allt.»-
Professor Ribbing talade för sin reservation och framhöll
bl. a.:
»—- — att han ville få bort slutorden: så sant mig Gud hjälpe till
liv och själ, då dessa ord ingenting annat kunde betyda, än att den,
som eden avlägger, förklarar, att om han eden bryter, han då ej vill’
göra anspråk eller hoppas på att Gud skall hjälpa honom. En sådan
förklaring borde varken staten fordra eller någon människa avgiva,
ty om en ed brytes, så är väl den, som detta gjort, så mycket mera i
behov av Guds hjälp och bistånd.»––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
