Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 3. Angående anteckning av dopvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motionen blev hänvisad för förberedande behandling till
Första tillfälliga utskottet, som i sitt utlåtande framhöll bl. a.:
»att varken kyrkolagen eller kyrkoskrivningsförordningen känner
andra dopvittnen än faddrarna. Otvivelaktigt har kyrkolagens
ifrågavarande stadgande åsyftat, att faddrarna borde närvara vid dopet.
Att dock icke sällan så ej är fallet, är väl känt. Detta anser emellertid
utskottet för sin del på intet sätt strida mot några kristliga, kyrkliga
eller moraliska grundsatser och föreslår därför, att motionen ej må
till någon Kyrkomötets åtgärd föranleda.»
Vid utskottsbetänkandet hade lektor K. W. Beckman från
Linköpings stift låtit anteckna, att han icke inom utskottet
deltagit i behandlingen av detta ärende.
Då ärendet förekom i Kyrkomötet, begärdes ordet först
a v lektor Waldenström, som anförde följande:
»Det förvånar mig icke, att utskottet har avstyrkt min motion,
men det förvånar mig däremot mycket, huru utskottet kunnat läsa
kyrkolagens stadganden om denna sak på sätt det gjort. Kyrkolagen
stadgar: ’Efter det är en gammal god och kristlig sed, att vid
döpel-sen brukas några personer, dem man kallar faddrar, som äro vittnen
till barnens dop, så skall den ock hädanefter som härtill behållen
varda’. Och så säger utskottet: ’Varken kyrkolagen eller
kyrkoskrivningsförordningen känner andra dopvittnen än faddrarna. Om
herrarna jämföra det ena med det andra, skola herrarna finna att
det är en uppenbar missläsning. Utskottet säger, att kyrkolagen
icke känner andra faddrar än dopvittnena, och det blir en ganska
betydlig skillnad mellan det ena och det andra. Kyrkolagen talar
endast om sådana ’faddrar, som äro vittnen till barnens dop’. Några
faddrar, som icke äro vittnen till barnens dop, känner den således
icke till. Dopformuläret känner icke heller till några faddrar, som
icke äro vittnen. Därför heter det under rubriken ’tilltal till
faddrarna’: ’I som därtill vittnen varit’. Och så skrivas faddrarna in och
antecknas i kyrkoböckerna.
Det här kan ju synas vara en ganska underordnad fråga, men
naturligtvis är sanning viktig i allt. Såsom tillfälliga utskottet har
missläst lagen, kan man mycket väl tänka sig faddrar, som icke äro
vittnen, och det är dit utskottet vill komma. Men kyrkolagen säger
tydligt, att det är gammal god och kristlig sed att ha personer, som
kallas faddrar, ’vilka äro vittnen till barnens dop’. Några andra
faddrar känner alltså kyrkolagen, som sagt, icke till än sådana, som ha
varit vittnen vid dopet. Men det har blivit en sed, och det är en sed,
som är svår att ändra, att anteckna såsom faddrar även sådana, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
