Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 3. Angående anteckning av dopvittnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
predikanten F. N. Ekdahl från Lunds stift. Han yttrade
bl. a. följande:
)>––Motionen kan synas oskyldig nog och dess motivering med
sin hänvisning till svenska prästerskapets sannings- och hederskänsla
kan tyckas värd allt beaktande. Men i verkligheten innebär, synes
det mig, motionen ett försök att legalisera ett förfaringssätt vid det
kyrkliga dopet, som är fullkomligt främmande för och i bestämd
strid med hela vår kyrkas hittills gällande ordning. Och den antydda
motiveringen innebär en oberättigad beskyllning mot prästerskapet för
brist på sannings- och hederskänsla, vilken skulle vara ådagalagd
genom prästerskapets sätt att i dopboken göra föreskrivna
anteckningar. Prästerskapet har icke såsom vittnen — det vill säga såsom
vid en dophandling närvarande personer — antecknat sådana, vilka
faktiskt varit frånvarande vid tillfället i fråga. Detta, men också
icke annat än detta, skulle varit sanningslöst och i lika mån
ohederligt. Men att på föräldrarnas begäran såsom faddrar anteckna jämväl
frånvarande personer är varken sanningslöst eller ohederligt.»
Professor S. J. Boéthius från Uppsala fick därpå ordet
och yttrade bl. a. följande:
»––-Denna sak har förut en gång varit föremål för kontrovers
emellan mig och herr Waldenström, nämligen vid 1898 års riksdag,
då han framlade en motion med samma syfte som den nu
föreliggande. Jag gjorde då gällande, att dopvittnen och faddrar icke
nödvändigt äro synonymer, att kyrkolagens paragrafer härom kunna
tolkas så, att ’faddrar’ är det mera vittomfattande begreppet, som
innefattar närvarande faddrar — dopvittnen och — andra faddrar,
och att kyrkolagens bud därom, att dopvittnen — de närvarande
faddrarna — skola antecknas, men denna tolkning icke gör det
olagligt att anteckna även frånvarande faddrar. -— Det finnes i våra
lagar föråldrade lagparagrafer, vilka genom hävd kommit ur bruk.
Man plägar kalla dessa paragrafer för döda punkter i vår lag. Vidare
har genom dylik sedvanerätt i paragrafer, som fortfarande gälla,
inlagts en annan mening än den, som ursprungligen var avsedd. —
Är det nu så, att en sedvanerätt, som är god, står i strid med
gällande lags bokstäver, ja, då må man ändra dessa bokstäver, i fall
man vill komma ifrån konflikten, men man må icke beröva
allmänheten en rätt, som den har, och göra det genom bokstavsträldom.»
Kontraktsprosten E. G. Ljungqvist från Ockelbo
förklarade, att han ville giva herr Waldenström rätt i hans tolkning
av kyrkolagens bestämmelser i denna sak, ty den föreskriver
verkligen, att faddrarna skola vara närvarande vid barnets
dop. För övrigt ville tal. minnas att i formulär till
födelse-och dopbok, som fanns före 1894 förekom en kolumn med
rubriken » dopvittnen».
Kontraktsprosten A. J. Åkerblom från Karlstads stift
tillkännagav, att han alltid fattat kyrkolagens föreskrifter här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
