Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han: »Men jag kan och får ännu icke ordna eller inrätta ett dylikt
samfund eller en dylik församling. Jag har ännu icke folk och
personer därtill, och dessutom ser jag icke många, som därav äro i
behov. Men kommer den tid, att jag måste göra det, och bliver
jag enträget manad därtill, så att jag ej med gott samvete kan
underlåta det, så vill jag gärna göra mitt till och förhjälpa allt till
det bästa, så gott jag förmår.»
Där se vi, vad Luther tänkte. Men det är naturligtvis utskottets
rättighet att säga, att Luther icke hade något begrepp om vad som
inom lutherska kyrkan bör anses vara god kyrklig ordning. Emellertid
vad Luther där säger, är ackurat, såsom vore det en beskrivning på
vad som för närvarande sker inom friförsamlingarna i vårt land.
Precis så har det gått. Folket har trätt fram, fordrat det, och så
har det så småningom blivit infört och blivit mer och mer allmänt,
och man skall få se, att det blir mer och mer allmänt. Och långt ifrån
att kyrkans representanter borde vara ledsna däröver, böra de, såsom
Luther, göra sitt bästa för att hjälpa det till ett gott resultat.
Vad är det nu jag har begärt? Jo, jag har begärt, att dop,
förrättat av lekman, skulle antecknas såsom förrättat av lekman och
såsom varande ett dop, och att prästen, då någon anmäler ett sådant
dop, skulle taga reda på om det vore ett verkligt dop eller icke. Han
blir i alla fall längre fram tvungen att göra det. När t. ex. den av
lekman döpte kommer och begär att bliva konfirmerad, måste han
taga fram dopbeviset och genom detsamma göra sig försäkrad om
huruvida denne person verkligen är döpt eller icke. Finner han då
personen vara verkligen döpt, får han icke döpa om honom, utan
skall konfirmera hans dop o. s. v. Vad jag begär är alltså, att denna
handling, som prästen ändå en gång måste göra, må göras strax,
medan vittnena ännu leva och han kan få mycket tillförlitligare
kännedom än sedan, när barnet blir 15 eller 16 år gammalt. Detta skulle
nu vara att vända upp och ned på all rimlig ordning. Om det icke
vore prästens skyldighet att någonsin taga reda på detta, och jag
begärde, att det skulle åläggas honom, då hade ju utskottet skäl för
sitt resonemang. Men när han ändå är tvungen att en gång göra det
och jag begär, att han skall göra det, medan det är lättast att göra
det, hur kan man då säga, att det blir ett upp- och nedvändande
av kyrklig ordning? Det förvånar mig, huru ett sådant uttalande
kan ske. Prästen måste i alla fall erkänna, att ett dop, förrättat av
lekman, för så vitt det skett i Fadrens, Sonens och den helige Andes
namn, i rent och obemängt vatten, är ett dop, och varför bör han
då, om han är en god lutheran, vägra att anteckna det i
kyrko-boken? Jag förstår det icke. Icke blir ordningen bättre därigenom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
