Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättas av präst. Herr Magnusson menar nu, att det vore orimligt,
om man skulle lämna frihet åt vem som helst att i det stycket
förfara huru som helst. Då vill jag upplysa herrarna om — kanske
somliga av herrarna icke veta det — att det i Luthers katekes, i
de symboliska böckerna står, att man skall neddoppa barnet. ’Man
taucht das Kind’, heter det i den tyska texten, och ’immergit’ heter
det i den latinska texten. Men vad som där säges såsom luthersk
symbolisk ordning, om jag så får säga, det är förbjudet i den
luthersk-svenska kyrkan. Det blir en oordning, ifall en präst skulle
rätta sig efter vad som står i de symboliska böckerna! Så där har
det tillgått undan för undan.
Biskop Tottie anförde, att antalet av lekmän döpta barn har
minskats. Ja, mina herrar, det kan ju hända, att detta är fallet på sina
ställen och i vissa trakter, men om herrarna hava anledning att
fröjdas över det, lämnar jag därhän.
När lekmannadopen började i Gävle, blev jag kallad till
kyrkoherden, doktor Rydberg, för överläggning om saken. Han visste icke,
huru han skulle ställa sig därtill. Jag svarade: ’Skriv in barnen!’ —
’Ja’, sade han, ’men det är förskräckligt: kan du icke förhindra det?’
— ’Nej’, genmälte jag, ’jag varken kan eller anser mig böra försöka
att hindra det. Jag skall säga dig, du har att välja på två ting,
antingen att föräldrarna lämna sina barn odöpta eller taga sig för
att själva döpa dem. Så länge våra lekmannapredikanter döpa dem,
kan du vara säker på, att det går kristligt och gudfruktigt till, men
börjar varje fader göra det efter sitt sinne och sätt, då har du
förlorat alla garantier.’
Detta föranledde honom att därefter utan gensägelse i
kyrkoböckerna införa alla av lekmannapredikanter döpta barn. Men önska
herrarna, att antalet odöpta barn skall växa undan för undan, så
å la bonne heure, må det vara herrarnas egen sak.
Det ställdes till mig en vädjan, som visserligen egentligen icke
hörde hit, men som var mycket vänlig, och som jag upptager med
mycket sympati, nämligen av herr Berggren. Jag har många gånger
inom det frikyrkliga lägret blivit betraktad såsom icke riktigt
frikyrklig, därför att jag ansett, att man icke kan klandra, om föräldrar
låta sina barn döpas av präster, till vilka de hava det förtroendet,
att de äro levande och sanna kristna. Och jag har icke blott privatim
uttalat denna min mening, utan även offentligen skrivit i den
riktningen. Men herrar kyrkomän taga icke reda på vad som sker
på det området.»
Härefter följde åter en rätt så animerad debatt. E. o.
10 — P. Waldenström. Kyrkomötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
