Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid Kyrkomötena 1908, 1909 och 1910 - 4. Angående anteckning om lekmannadop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra det. Han hade icke samma kurage, utan trädde upp inför
församlingen i bönehuset och förklarade, att han på grund av vad
som förefallit icke kunde förrätta den nattvardsgång, till vilken han
hade blivit kallad och som han lovat att förrätta. Under sådana
förhållanden återstod intet annat för de frikyrkligt sinnade troende än
att reda sig utan präst. Det blev buller, förstås. Men nu är
sinnesstämningen helt annorlunda. Nu går det ganska lugnt. Dylika
nattvardsgångar pålysas från predikstolen i bönehusen offentligt och firas i
all stillhet. Det lär också förekomma, att präster följa exemplet och
anordna enskilda nattvardsgångar. Ja, ungefär i samma drag, som
jag blev straffad av Uppsala domkapitel, skrev en kyrkoherde i
Hälsingland — det var kyrkoherden Lindström i Hamrånge — i en
tidning en öppen förklaring, att han i skolhusen i sin församling
skulle hålla sådana enskilda nattvardsgångar.
Nu har bullret, som sagt, lagt sig. Ingen klandrar de enskilda
nattvardsgångarna. Många statskyrkliga troende komma och begära att
få deltaga i dem. Och det få de.
Men så kom frågan om dopet upp, och nu blev det återigen samma
storm. Man rev upp himmel och jord, såsom hade något förfärligt
hänt, då lekmän börjat döpa barn. Herrarna veta, huru Kungl. Maj :t
för att lugna sinnena sammankallade biskoparna till en konferens.
Därpå hölls en flera dagar lång överläggning om saken. Men tiden
gick, och jag förmodar, att det skall gå med den här saken såsom
med de två föregående, att oron skall lägga sig och att prästerna
skola finna det med sitt eget och svenska kyrkans bästa förenat att
strax, när dopet skett och blivit anmält, göra sig underrättade, om
det varit ett verkligt dop, och så göra anteckning därom i dopboken,
låt vara med tillägget »döpt av lekman».
Men jag skall anföra ett annat exempel på huru förhållandena
utveckla sig. På 1880-talet väckte jag i Andra kammaren en motion,
att man icke skulle tvinga kyrkligt äktenskap på konfirmerade
kyrkomedlemmar, som föraktade denna vigsel, men å andra sidan vägra
sådana kontrahenter kyrklig vigsel, vilka, ehuru icke konfirmerade,
dock satte det värde på vigseln, att de gärna ville ha den. De som
då allra kraftigast uppträdde mot detta förslag, det var prästerna i
Andra kammaren. De voro — jag hade så när sagt — som getingar
mot förslaget. Det var ingen reson i dem. Men vad har skett ?
Betraktelsesättet har undan för undan blivit ett annat, och nu har man
kommit just till den punkt, dit mitt dåvarande förslag syftade. Och
jag hoppas, att det i den punkt, varom nu är fråga, skall bliva precis
på samma sätt.
Utskottet menar, att ingenting i svenska kyrkans liv inträffat sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
